Att ha tillgång till rent vatten är någonting vi tar för givet i Sverige. Med detta kan vi, bland många andra saker, också sköta vår hygien. Detta är någonting som unga flickor även kan räkna med när de får sin första mens. Men inte i Tanzania.

För åtta år sedan såg Eva-Karins man Janne en dokumentär om att flickor i Tanzania tvingas vara hemma från skolan när de börjat menstruera. Bristen på rent vatten och toaletter med dörrar gör att de istället blir hemma, och då inte sällan blir både gifta och gravida mycket tidigare än vad de annars skulle blivit, detta trots att barnäktenskap fortfarande är olagligt i landet och att en person är myndig först när hen fyller 18 år. När denna insikt landade även i Eva-Karin så föddes en dröm om att hjälpa dessa flickor.

– Trots att jag själv är född i Keza då mina föräldrar var missionärer Tanzania på 70-talet har jag inte alls tänkt på det som unga flickor tvingas in i, och då på grund av bristen på mensskydd, toaletter, rent vatten och kunskap, säger Backabon Eva-Karin Morath.

Eva-Karin bodde med familjen i Tanzania i olika omgångar fram tills att hon var 20 år. Då hade hon totalt bott i ungefär 15 år i landet. Sedan flyttade föräldrarna tillsammans med barnen Eva-Karin, Ann-Sofie och Niclas till Östra Ryd, strax utanför Norrköping, varifrån de från en liten församling hade åkt till Tanzania från början.

Fastän Eva-Karin har bott i Sverige sedan dess har hon alltid känt något extra för landet där hon växte upp. Med sina kontakter, och inte minst tack vare sin starka gudstro, har hon tillsammans med en församling i Manza lyckats att förändra läget för Tanzanias blivande kvinnor.

– Några fantastiska män har hjälpt oss att bygga en toalett med låsbara dörrar och rinnande vatten bredvid skolan. Detta blev möjligt när pengar snabbt kom från ett oväntat håll när vi började att prata om projektet, berättar Eva-Karin. Hon fortsätter:

– Ibland känner jag mig lite galen och undrar vad jag håller på med, men sedan löser sig olika problem och jag är så tacksam för det. Flickorna behöver säkra rum med tvål, vatten och skydd. Sen löser en toalett inte alla problem, utan ska man förändra så måste man förändra uppifrån, med kunskap och information.

Eva-Karin nämner en film från 1989 med Kevin Costner i huvudrollen, nämligen "Field of dreams". Där är det särskilt ett citat som blivit något av ett mantra för Eva-Karin att fortsätta.

– Om du bygger, så kommer de. I filmen får Kevin Costner visionen om att göra något helt galet, och han blir ifrågasatt, men han får som ett tecken från Gud att fortsätta. Och det är något jag känner för detta projekt också, säger hon.

Och engagemang har spirat från olika håll från ett tidigt stadie. Brodern Niclas har donerat pengar till projektet och systern Ann-Sofie spenderar otaliga timmar vid symaskinen för att tillverka bindor i tyg som kan tvättas och användas igen.

– Bindor är jättedyrt i Tanzania och har familjen dåligt med pengar så finns det viktigare saker att lägga pengarna på. Istället kan jag tänka mig att flickor använder tygbitar, men att de snabbt blöder igenom och då får blod på kläderna. Detta blir väldigt pinsamt och skamfyllt och gör att flickor istället stannar hemma från skolan, berättar Eva-Karin.

Kunskap om kvinnohälsa och menstruation är någonting som inte är välkänt i Tanzania. Flickor får ingen undervisning eller kunskap om ämnet och vet inte vad som händer när de en dag finner blod i sina underkläder.

– De blir väldigt oroliga och vågar inte prata med någon om det. En del tror att de fått någon sjukdom eller varit orena. Jag vet inte hur mycket de 66 flickorna som vi ska träffa vet om mens, men vi försöker att förbereda så mycket vi kan, säger Eva-Karin.

Torsdag den 19 juni är dagen då resan börjar mot Tanzania. Under veckan som de ska vara i landet ska de hinna med flertalet uppgifter. Bland annat ska Eva-Karin träffa Mwanzaförsamlingen och prata inför dem och läsa sina texter på swahili.

– Jag har tappat mycket av min swahili, men ska få stöttning av Anna, en kvinna i församlingen, som ska vara med mig på scenen hela tiden. Hon ska även vara med när vi ska prata med flickorna i Katanga om mens och vad det innebär. Sen ska två till vara med också och prata om det, säger Eva-Karin och ler pillemariskt.

Ur en tygkasse plockar Eva-Karin upp två taldockor, och för den som är uppväxt på 90-talet dras tankarna direkt till Bella & Theo som var ett återkommande inslag i barnprogrammen på TV.

– Detta är Bahiti och Rafiki. I mitt arbete här i Sverige kan jag ibland använda mig av taldockor och det har visat sig ha oanad positiv respons, berättar Eva-Karin. Hon fortsätter:

– Tanken är att flickan Bahiti ska berätta för pojken Rafiki om att någonting hänt, och att hon inte vet vad det är. Sen ska vi berätta om de olika delarna om menstruation. Vi vill att tabut ska minska och att flickorna ska se att de kan fortsätta att gå i skolan trots sina månatliga blödningar.

Eva-Karin, hennes syskon och övriga som gjort detta projekt möjligt kan ha förändrat blivande kvinnors liv genom att erbjuda dem möjligheten till en fullföljd skolgång.

– Jag vill inte framhävas som någon hjälte. Detta är Guds verk och utan honom skulle detta aldrig ha gått att genomföra. Han ska ha äran då detta är hans projekt och jag får bara nåden att vara med. Min man Janne och våra döttrar Sarah och Esther har stått vid min sida hela tiden i detta och peppat mig, och bett för mig genom åren. De är mina klippor, tillsammans med Gud.

Ytterligare en vision som Eva-Karin har är att åka tillbaka till Tanzania vid ett senare tillfälle och då genomföra ett menskoppsprojekt.

– De är enkla att hålla rena. Man tömmer dem i toaletten, sköljer av med vatten och använder igen. Sen kan man koka dem för att ha dem rena till nästa mens. Men de är dyra och vi skulle behöva rätt många. Men jag ser det som möjligt. De som är intresserade kommer att komma, det kommer Gud att se till. Detta vi gör måste komma inifrån hjärtat, sen litar jag på att resten löser sig.

Helena Fredriksson

helena.fredriksson@lokalpressen.se