Hoppas jag kan läska dig med lite göteborgska. Göteborgska är nog den roligaste svenska dialekten och som göteborgare, visserligen född i Skåne, men känslan av att vara göteborgare är starkare. I Göteborg finns många goa gubbar och göteborgsdamer, som berikar staden. Göteborg har till och med Kal å Ada, som håller skämten igång. De är änna käcka, eller hur? De är helt enkelt görbra.

För de flesta jag känner är det ett nödvändigt ont att gå till gymmet, något man gör för att man vet att man borde. För mig är det tvärtom. Det är något jag längtar efter, även om jag fått sänka ambitionsnivån rejält de senaste åren. Länge sa jag att jag skulle bli stark som Pippi. Nu för tiden är mitt fokus att hålla mig stark nog att orka klara av vardagen.

Hej alla härliga läsare. Det är verkligen en ynnest att få producera tidningar till er trogna och tacksamma läsare. Vi får varje vecka flera samtal, sms och mail om hur mycket ni uppskattar våra tidningar och att vi kommer ut i pappersform och levererar ut till er brevlåda.

I vintras jobbade en god vän in sig i en allvarlig utbrändhet och depression. För henne blev ingenting i livet särskilt attraktivt längre. Inte ens sommaren. Hur peppar man någon i en värld på raketbränsle? Hur botar man någon när stressåkommorna ofta hyllas som trendiga tecken på högeffektivitet?

Så, nu har vi tagit oss igenom sommaren, även om det rent begreppsmässigt fortfarande är sommar.

Vi har under perioden inte haft något som har stuckit ut från det normala. Men vi har blivit på ett negativt sett medvetna om att det finns kapacitet och vilja ute i vårt samhälle att attackera i olika sammanhang.

Sommaren är min absolut bästa tid på året. Jag njuter av ljusa kvällar och att bada i havet. Av att kunna sitta på balkongen på kvällen utan frysa och att inte behöva ha jacka på mig när jag går ut. Av att under flera veckor inte behöva ställa någon väckarklocka och kunna ta dagen som den kommer.

Det är ett juridiskt uttryck, och juridiken är som bekant den enda verksamhet där man kan vara fullständigt säker på att man inte är säker förrän man har fått det skriftligt, bevittnat, stämplat och överklagat.

”Bortom allt rimligt tvivel”, säger domaren. Men vad är egentligen ett rimligt tvivel?

Om jag ska vara korrekt ska det stå Morgonstund har guld i mund, men det låter för gammalmodigt, eller hur? Ni kommer säkert att känna igen er, vissa morgnar är annorlunda och precis så var det den här dagen.

Den nödtorftiga handlingen i skådespelaren Olivia Wildes regidebut ”The Invite” börjar pang bom. Ett medelålders par vars äktenskap knakar i fogarna bjuder in det utlevande grannparet från våningen ovanför på middag. Särskilt makan, passivt-aggressiva Angela (Olivia Wilde) är nyfiken på det relativt nyinflyttade paret, inte minst deras högljutt passionerade älskog som retar gallfeber på maken Joe (Seth Rogen). 

Det var längesedan och jag var ung och oerfaren och lyfte mot det okända till det mycket gamla, stora och annorlunda landet Iran. Jag hade ingen aning vad som väntade mig.

Så här i valtider är det inte ovanligt att man träffar på politiker som delar ut flygblad. Partierna vill berätta om sin politik och värva röster. Det är inget konstigt med det. Det är så det ska vara i en demokrati. Ibland kan man dock fundera på var och när de väljer att dela ut sina flygblad.

Klockan har för längesedan passerat 23. Det är kvällen innan första arbetsdagen efter semestern och det är beckmörkt ute. Med en påse godis i ena handen och en ficklampa i den andra balanserar jag på översta stegpinnen. Jag lockar, vädjar och ropar, men min envisa ettåring vägrar att komma ner från trädet.