Jag tänker att de orden är inget mindre än ett evangelium, ett evangelium anno 2026. Ett glatt budskap. Ett budskap som både ger hopp och utmanar, precis som evangeliet gör. I Bibeln säger Jesus att han vill lyfta det som tynger från våra axlar och skänka oss vila. Jag tänker att om han kommit idag så skulle han absolut kunna ha sagt ”Gör så gott du kan, det är tillräckligt”. 

Smaka på orden igen. ”Jag gör så gott jag kan och det får banne mig räcka”. Det är egentligen inga märkvärdiga ord. Snarare kan de verka självklara, men om man faktiskt tar dem på allvar är de varken lätta att våga tro på eller att leva efter. I alla fall inte för mig. Oavsett hur mycket jag gjort, hur mycket jag försökt eller hur ont jag har så finns en röst inom mig som viskar att nog borde jag kunna göra lite till, orka lite mer.

Någon som vill att jag ska tro att mitt värde är baserat på vad jag gör och levererar snarare än vem jag är. Aldrig känner jag mig så misslyckad som när det är något jag inte klarar av att göra, när jag måste låta bli för att jag inte orkar mer eller värken gör alltför ont. Ju tröttare jag är ju svårare har jag att värja mig. Orden blir som vassa knivar, och skär djupt inom mig. De blir till ord som gäller för alla andra, men inte för mig.

Det är därför tavlan finns där. För att påminna mig om det som jag innerst inne vet är sant. För att jag inte ska glömma bort det när jag har en dålig dag. För att tvivlet inte ska kunna hålla kvar mig i sitt våld. För att våga lita på att jag är den jag är oavsett vad jag presterar. Att jag är den jag är och det är gott nog. Att jag precis som alla andra behöver få säga nej ibland – och att det varken gör mig till en sämre vän eller människa. Att jag precis som alla behöver vila och återhämtning för att orka leva. Allt som jag tycker är självklart när det gäller alla andra är precis lika självklart när det gäller mig själv.

Det handlar inte om att jag tror att jag är så mycket mer kapabel än alla andra. Inte heller att jag är så mycket bättre. Tvärtom. Utmaningen är att våga tror att jag inte är så mycket sämre eller att mitt värde ligger i vad jag klarar av. Utmaningen är att våga tro att livet inte går under om jag råkar missa något eller inte klarar av allt. Utmaningen är att våga tro att orden inte bara gäller andra utan också mig. Jag behöver inte bära allt ensam eller klara av allt på egen hand. Jag behöver inte vara felfri för att duga.

Jag försöker helt enkelt göra så gott jag kan och det får räcka. Det kan du också göra. Så lyder dagens heliga evangelium.

Karin Karlsson

redaktionen@lokalpressen.se