När jag tänkte på hösten i somras föreställde jag mig varma färger, rött, gult och orange, levande ljus, trevliga aktiviteter, föredrag och lugn. Nu ser jag verkligen fram emot kvällens föredrag om hattens historia.

Hej alla läsare. Ja då går vi i väntans tider, lite drygt en månad har gått sedan valet och ännu ingen regering. Det ser väldigt svårt ut att kunna få till detta om alla partierna fortsätter med sina tydliga röda linjer.

Vi människor är i grunden sociala varelser. I olika grad givetvis, men det är väldigt få av oss som inte vill ha någon kontakt med andra överhuvudtaget och ännu färre som faktiskt väljer att leva så.

Hej, mitt i nerförsbacken inför jul. Själv ser jag fram emot den 21 december när lutningen av jordklotet börjar ändras och vi går mot ljusare tider.

Slumpen, eller kanske ett lyckligt tillfälle som verkar komma som en skänk från ovan spelar oss ibland rakt i händerna. Ivar Lo-Johansson berättar om en sådan lycklig tillfällighet i sin självbiografiska roman "Författaren".

Vi språklärare är svaga för ord som är självförklarande. Vildsvin är ett sådant. Det framgår omedelbart vad det rör sig om: Ett vilt svin. Ingen behöver googla. Alla fattar direkt. Grisens avlägsna kusin som dyker upp objuden, packad och löper amok på en släktträff.

På mitt skrivbord finns en tavla. Motivet är inte en bild eller ett foto utan en text. Bokstäverna är sneda och vinda men orden är glasklara: ”Jag gör så gott jag kan och det får banne mig räcka”.

Låter det spännande?

Ska den firas med pompa och ståt? I Sverige firar vi nästan varje dag, kanelbullens dag, kladdkakans dag med flera, men varför grötens dag?

Måndag 07.27, tåget är fyllt till bristningsgränsen, ändå tyst som det är tomt. Det började ju så vackert. Vi skulle få kontakt med varandra. Människor från hela världen skulle kunna mötas, samtala och dela tankar. Och det gick alldeles utmärkt.

Sedan kom den där algoritmen.

Man lever i de förstklassiga fuskverktygens tidsålder. Vi har skapat dem själva, både deras fördelar och nackdelar, och nu håller de oss på tå. Man drivs av en ängslig misstänksamhet och vill inte låta sig manipuleras av det som är bluff. Men i vissa sällsynta ögonblick är skillnaden mellan det fejkade och det äkta omöjlig att missförstå. Som när Shakespeare tar befälet på bryggan och skickar AI på soptippen.

Ska man skriva en krönika hösten 2026 finns två vägar att gå: soppan med riksdagsvalet eller soppan med SVT:s realityserie "Gift vid första ögonkastet XL".

Jag tänkte ägna mig en stund åt det senare.

För knappt två veckor sedan var det val – och sedan dess har jag funderat en hel del på olika val. Inte så mycket på parlamentariska val, utan mer på hur många olika val som vi människor gör i våra liv.