I skrivande stund har det förflutit ett år sedan vi i Göteborg hade den senaste skjutningen inom det som vi kallar gängmiljön. Även när det gäller bombanvändningen så har det gått ner i antal. Skönt för oss alla som står utanför den typen av verksamhet. Vi skall inte ropa hej för högt utan vi skall njuta i stunden för vi har ingen aning om var och när det kommer att ske igen. För det kan vi vara säkra på. Att det kommer att ske igen.

Vi har precis fått ta del av en trygghetsundersökning som vi har utfört på Hisingen. Vi kan utläsa att omdömena kring trygghet går åt rätt håll på många platser. Två platser som går i fel riktning är området vid Backaplan samt runt Selma Lagerlöfs torg. För att få veta vad det är som specifikt oroar medborgarna måste vi ställa specifika frågor, men det vi kan utläsa är att det är rent generellt otrygga platser, vilket inte nödvändigtvis behöver vittna om ett enda utpekat problem. Det skulle kunna vara en känsla som dröjer sig kvar efter att något har hänt. Belysning, eller snarare brist på belysning är en annan. En stor torgyta som känns tom och öde är ytterligare en. Men jag kan tro att vi kan konstatera att det handlar om att man upplever att det körs vårdslöst med el-sparkar samt att man ser en narkotikahandel som pågår när vanliga människor har lämnat det offentliga rummet.

Därför är det fokus på att arbeta med olika saker. Både platsen som kan utvecklas för att minimera den otrygga känslan, men även med individerna som ställer till det. Inom kriminologin brukar man tala om ”Brottstriangeln” där varje sida i triangeln har en hänvisning:

En motiverad gärningsman – ett lämpligt objekt – en kapabel väktare.

För oss gemensamt gäller det att kapa bort en av dessa för att ett brott inte skall uppstå. Med andra ord har vi en polis på platsen (väktare) kommer inte brottet att genomföras. Det är en teori hur man kan angripa ett identifierat problem. Galler för fönster en annan eller att inte lägga en bankomat på ”fel” ställe eller att ha ett upplyst område.

Jämför man över hela Hisingen kan vi se att vissa områden inte alls på samma sätt sticker ut till det negativa. Inte i alla fall när vissa av er fått säga sitt. Problem och synpunkter vill vi gärna ha men när vi lägger till vår kunskap får vi en ganska klar bild över var vi inom Polisen behöver lägga våra resurser. Prioritering; tråkigt men nödvändigt. Vi kan inte vara överallt. Det innebär krasst att vissa saker måste få stå tillbaka för andra. Vi förstår att ilskan och frustrationen över att inte bli lyssnad på kan vara stor, men vi måste väga in många delar för att göra rätt saker, på rätt plats och rätt tid. Det kan säkert vara orsaken till att ni ibland undrar varför ni aldrig ser någon polis. Att prioritera innebär också att något får stå tillbaka.

Just nu arbetar vi bland annat med våld i nära relation. Det innebär jobb mot att olika sorters våld används inom familjen eller närstående. Våld innebär ju inte bara fysiskt våld utan det finns fler sätt att utsätta en människa för våld; ekonomiskt, psykiskt och sexuellt våld är allt för vanligt både i de fall som vi åker på larm men även när till exempel en granne ringer in för att ge oss ett tips om att allt inte står rätt till.

Det är viktigt att informera om var och ens rättigheter, men även skyldigheter och då även moraliska sådana. VI VET att en av de största gemensamma nämnarna när det gäller att senare riskera att hamna i kriminalitet är att som barn ha bevittnat våld i hemmet. Det finns förmodligen ett skyhögt mörkertal när det gäller denna typ av brott, så information och ett förebyggande arbete från många aktörer är önskvärt mot denna ofta svårutredda brottslighet. 

Ta det lugnt i hösttrafiken och var förberedda med vinterdäck och en genomgången bil nu när regnet och mörkret till och med kommer underifrån. OCH glöm inte att använda reflexer, både era barn men även ni vuxna. En billig försäkring när ni är ute i trafiken.

Håkan Bredinge

redaktionen@lokalpressen.se