Tillsynen fyller en viktig funktion för att skydda miljön och säkerställa att regler följs. Men myndighetsutövning handlar inte bara om att kontrollera, utan också om att skapa förståelse, förtroende och dialog med dem som berörs.

Miljöenheter är i regel avgiftsfinansierade, vilket ibland kan skapa en upplevd målkonflikt mellan myndighetens uppdrag och medborgarnas intressen. När en fastighetsägare står inför att byta ut eller uppgradera sin avloppsanläggning kan det framstå som märkligt att först debiteras för tillsyn och därefter för handläggning av den kommande förändringen. Även om båda avgifterna kan vara formellt korrekta riskerar resultatet att uppfattas som oskäligt.

 I det aktuella fallet hade fastighetsägaren möjligen kunnat förekomma tillsynen genom att själv anmäla en planerad ändring av avloppsanläggningen. Men det är också rimligt att fråga sig om inte en dialog mellan fastighetsägaren och miljöenheten hade kunnat leda till en smidigare lösning. Om en anläggning ändå står inför ett nära förestående utbyte, finns det anledning att fundera över hur tillsynen kan genomföras på ett sätt som upplevs som både proportionerligt och serviceinriktat. Problemet är sällan regelverket i sig. 

Problemet uppstår när myndighetsutövningen upplevs som mekanisk och utan hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Då är det lätt för medborgaren att få känslan av att fokus ligger mer på avgiftsuttag än på miljönytta. Naturligtvis bedrivs ingen "maffiaverksamhet" i Lerums kommun. Men en myndighet som inte präglas av lyhördhet och service riskerar att förlora medborgarnas förtroende. Och utan förtroende blir även väl motiverad tillsyn svårare att acceptera. För att värna legitimiteten i myndighetsutövningen räcker det inte att göra rätt. 

Det är minst lika viktigt att göra rätt på ett sätt som medborgarna uppfattar som rättvist, begripligt och respektfullt. Det är kanske inte ett budskap som tröstar hjälper inte den fastighetsägare som redan fått sin faktura, men det är en diskussion som behöver föras.

Jonathan Lindgren, Samhällspolitiska avdelningen, Villaägarnas Riksförbund samt Styrelsen vid VILLAÄGARNA VID SÄVEÅN