Varje år dör ungefär 90 000 personer i Sverige. Det är ungefär så många människor som det bor i Partille, Härryda och Bollebygds kommuner tillsammans – men de är också alla helt unika människor.

– Jag tror de kommer att öppna med ”Above the Continuum”. 

Vi står i snöslasket utanför Filmstudion på Hisingen och låten min vän pratar om är den första på Hällas nya album Panorama. Den är 21,29 lång och tar upp en hel sida på vinylskivan.

Jag har snart varit präst i 30 år och under de åren har jag träffat fler skolklasser än jag kan räkna. För några veckor sedan var jag inbjuden till Fridagymnasiet i Mölnlycke för att prata om vad bön är och varför man ber.

Detta kunde ha blivit (ännu) en hyllningstext om curling. Eller om fuskande och svärande kanadensare. Men jag la den idén på is. I stället tog jag tempen på Mellofebern.

Kvinnor kan inte tänka självständigt. Kvinnors plats är i hemmet. Vem ska ta hand om hem och barn? Kunskap och intresse för politik saknas. Visst låter dessa idéer främmande och ofattbara, men det är inte så längesedan det var den allmänna åsikten bland män.

När jag tittar på brottsstatistiken över tid kan jag konstatera att allt inte bara blir sämre eller om man så vill högre. Den totala siffran över anmälda brott i gamla Norra Hisingen har minskat sedan 2023, från 5 129 stycken 2023 till 4 343 stycken 2025. En minskning med 786 anmälda brott, vilket motsvarar med i runda slängar minus 15 procent 

Puh, nu svämmar det över av alla TV-program man bara måste se. OS har börjat och där kan man ju inte missa våra grymma tjejer som åker längdskidor så det står härliga till. Idag, onsdag den 11 februari, har vi redan två guld, två silver och ett brons för dessa fantastiska tjejer.

Under januari månad när kylan biter sig fast och naturen sover längtar vi efter våren och att blommorna och träden ska vakna. Efter allt firande i december kommer januari med överraskande väder. Vi drömde om en vit jul, men istället blev januari vit och kall och som vanligt var vi inte alls beredda på det.

Min kollega Johanna bad mig förklara varför jag älskar film, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Skådespelaren Stellan Skarsgård berättade nyligen i en amerikansk intervju att han minns sitt första biobesök, det var själva upplevelsen som satte spår. Mörkret i salongen, främlingarna, prasslet från godispapper, koncentrationen, ridån som gick upp.

Det började med några garnnystan och ett par stickor i en korg, i personalrummet på jobbet tillsammans med en uppmaning att vi alla gärna fick vara med och sticka. En gemensam stickning, utan beskrivning eller någon färdig plan för vad det skulle bli. Det fick mig att längta efter att sticka något själv.

När mörkret föll i höstas bestämde jag mig för att den här vintern ska jag inte streta emot. Jag ska gå den till mötes och inte längta efter något annat. Jag ska tillåta mig att vila omgiven av det karga landskapet, låta isvindar blåsa rakt igenom min tunna pälsjacka och beundra de frostbelagda trädgrenarna, som om de smyckat sig inför den stjärnklara vinternatten.

Jag satt och pratade med en tonåring om sakernas tillstånd i världen. Det var ett bra och viktigt samtal. Långt ifrån hetsiga slagord och tillspetsade rubriker. Däremot var det inget upplyftande samtal.