För några veckor sedan sopade jag bort löv och annat skräp, ställde fram stolarna och det lilla bordet. Nu har jag även tagit fram solcellslyktorna och köpt plantor. Jag gick där i affären och drömde för en kort stund om en stor trädgård. En trädgård med syrenhäck, kaprifol och klätterrosor. Med potatisland, rabarber och hallonbuskar. Med hängmatta, kryddor och körsbärsträd. En trädgård som jag varken skulle orka ta hand om eller hinna njuta av.

Därför valde jag, när jag väl återvände till verkligheten, omsorgsfullt några blommor till den ena balkonglådan och kryddor till den andra. Jag tittade på otaliga sorters tomater innan jag bestämde mig för att köpa samma sort som i fjol. Jag spontanköpte dock en smultronplanta och en klematis som jag inte har en aning om i fall den kommer överleva tillräckligt länge för att jag ska få se den blomma. 

Första kvällen efter att jag fixat klart satt jag där med en filt över axlarna och bara njöt. Jag njöt av grönskan både på och nedanför balkongen. Jag lyssnade på de skrikande måsarna som nästan fick mig att tro att jag var vid havet och inte mitt i ett bostadsområde i Sävedalen. Det var som att tiden stannade upp för en stund, som om orosmolnen skingrades och att jag lyckades glömma bort både stora och små bekymmer. En stund fylld av tacksamhet över allt som jag faktiskt har i mitt liv då jag inte ens kände ett uns av bitter bismak för sådant jag saknar. Det fick mig att hoppas på en sommar med många ljumma kvällar på balkongen. 

Efter en stund bröts förtrollningen. Världen utanför gjorde sig påmind genom något så vardagligt som ett sms. En påminnelse om en sak jag glömt. Och det är också på något sätt som det ska. Livet är sällan antingen eller, det är oftast både ock. Vi människor har det sällan enbart bra eller enbart dåligt. Det går helt enkelt inte att detaljstyra över allt som händer i världen, eller ens i våra egna liv. Tvärtom behöver vi ofta hantera många olika saker och känslor samtidigt. Det vi däremot kan påverka är vårt förhållningssätt, det som styr vad vi gör och hur vi väljer att se på livet.

Jag är en person som har lätt att fastna i mörka tankar, särskilt under den mörka och kalla delen av året. Jag kan bli otroligt ledsen och grinig, inte minst när jag har ont i kroppen. Jag behöver ofta anstränga mig för att se det fina och det goda omkring mig, men jag försöker ändå att göra det. Det är ett aktivt val jag gjort. Periodvis har jag bland annat försökt att skriva ner tre bra saker som hänt varje dag, säga något snällt till de personer jag möter under en dag, vara förlåtande mot mig själv istället för att slå mig själv i huvudet när jag känner att jag inte räcker till. Att då få en stund som den på min balkong häromkvällen, då jag kunde bara njuta av allt det fina och goda utan minsta ansträngning är inget mindre än en gåva. En gåva jag är otroligt tacksam över. 

Karin Karlsson

redaktionen@lokalpressen.se