Läs mer: Efter kritiken: Så vill politikerna förbättra äldreomsorgen

Situationen på kommunens äldreboenden präglas av ständig stress och kraftigt försämrade förutsättningar de senaste åren, menar skyddsombuden Yvonne Kanthe och Lisbeth Olofsson på Ekdalagårdens vård- och omsorgsboende i Mölnlycke.

Tillsammans har de över 75 års erfarenhet inom yrket och vittnar om en vardag där det är svårt att ens hinna med det mest grundläggande omvårdnadsarbetet.

Ett tydligt exempel är bemanningen på de demensavdelningar där de själva arbetar.

– Det är färre personal som tar hand om de boende nu. Vi kan inte göra underverk när resurserna inte finns, säger Yvonne Kanthe.

Undersköterskorna är oroliga för de boendes välmående.

– Vi är väldigt lojala mot våra boende och försöker göra så gott vi kan, men vi hinner inte ens ta ut dem på promenader som tidigare. För tio år sedan ordnade vi utflykter, gick på Liseberg och gjorde aktiviteter med de äldre. I dag har tiden för sådant krympt betydligt, säger Yvonne.

Kritiken gäller också säkerheten. De berättar att en ung vikarie nyligen blev ensam med en boende i en pressad situation som slutade illa. 

– Det finns inga pengar för att sätta in en extra person för att förhindra att det sker. Det är helt orimligt, säger Lisbeth Olofsson.

De betonar att många vikarier gör ett bra jobb, men varnar för att oerfaren personal kan hamna i tuffa situationer.

– Vi som har jobbat länge kan läsa av beteenden och vet när det är dags att agera. Men när man är helt ny är det svårare, och då behöver man stöd, säger Yvonne.

De är också kritiska till kommunens ekonomiska styrning och kravet på full beläggning. Enligt personalen försvinner pengarna för en plats så fort en boende flyttar, blir inlagd på sjukhus eller avlider. Det skapar press att snabbt göra i ordning rummet för nästa boende.

– Då ligger cheferna på att det snabbt ska städas ur. Det finns pengar i allt, och stressen drabbar oss när vi har annat att göra. Det blir samtidigt en ovärdig situation när anhöriga måste tömma rummen mitt i sorgen, säger Lisbeth.

Den tuffa arbetsmiljön har dessutom fått direkta konsekvenser för kompetensen. Enligt skyddsombuden är det många erfarna som väljer att lämna yrket helt.

För egen del har försämringarna gått så långt att de själva inte längre vill bo på kommunens äldreboende när de blir gamla.

– Jag har sagt till mina barn: ”Gör vad ni vill, men låt mig inte bo här”, säger Yvonne.

Lisbeth håller med och är samtidigt kritisk till att Härryda marknadsförs som en ”superkommun”.

– Vad då ”superkommun”? Det är allt annat än super för våra äldre i nuläget. Vill politikerna inte att det ska vara bra för alla invånare?

Skyddsombuden menar att de framför sina åsikter till cheferna, som i sin tur lyfter frågorna vidare, men att både svar och förståelse från politikerna uteblir.

Efter valet vill de se en tydligare politisk prioritering av äldreomsorgen.

– De måste ge verksamheterna mer resurser. Äldreomsorgen i Härryda fungerar inte längre! 

Lina Isaksson

lina.isaksson@lokalpressen.se