I år är det 55 år sedan den första prideparaden arrangerades i Sverige. Det var den 15 maj 1971 i Örebro och ungefär 20 personer deltog. I årets parad i Göteborg kommer det vara tusentals och åter tusentals människor som går i paraden och mångdubbelt fler som står vid sidan om för att visa sitt stöd.

Sedan brukar det också alltid dyka upp ett fåtal men högljudda personer – ofta med bibeln i högsta hugg – längs paradvägen som visar sin avsky och sitt hat för alla HBTQIA+-personer. De vägrar tro på att sexuell läggning eller könsidentitet är en del av vem man är, av ens identitet. Tvärtom menar de att det är något man väljer ungefär som man väljer mobilabonnemang eller elbolag och som konsekvensen av det valet har alltså alla HBTQIA+-personer medvetet valt att vända Gud ryggen och förtjänar att tillbringa evigheten i helvetet.

Själv fick jag häromåret höra att jag var Djävulens präst. Det känns helt galet att man kan säga så till en människa man inte känner. Min slutsats är därför att så länge de som hatar fortsätter att dyka upp, så länge det finns någon enda som tror att det vore bättre att dö än att visa vem hen verkligen är, så länge det finns någon enda som inte vågar komma ut av rädsla för människor runt omkring ska reagera – så länge kommer vi att fortsätta att gå i parad och kämpa för rätten att vara sig själv. Och vi behöver göra det tillsammans.

För några veckor sedan antog riksdagen en lag som handlar om psykiskt våld. Lagen börjar gälla den 1 juli i år och den innebär bland annat att man inte får lov att försöka förändra en persons sexuella läggning eller könsidentitet genom exempelvis hot, tvång eller kränkningar. Bryter man mot lagen så kan straffet bli upp till fyra års fängelse. Det är ingen överdrift att påstå att beslutet skapade stora rubriker och det berodde inte minst på ett uttalande från Agnes Wold. Wold menar att hon skulle ”göra allt” för att omvända sitt barnbarn om hen upplevde sig född i fel kropp och är beredd att ta ett straff på fyra år bakom lås och bom.

Jag blir otroligt provocerad, ledsen och arg när jag hör Wolds uttalande. Det är otroligt okunnigt och respektlöst. Jag önskar att hon kunde möta några av alla de människor som utsatts för den typen av övergrepp. Att vi kunde få berätta hur många av oss har fått höra att Gud inte älskar sådana som vi. Hur en del av oss har fått höra att vi går emot Guds vilja om vi lever ut vår sexualitet och borde välja att leva i celibat. Och hur andra har fått höra att vi är besatta av den onde och kommer att hamna i helvetet.

Själv hoppas jag att den nya lagen ska öka förståelsen och medvetenheten om att vi är olika, och inte minst öka tryggheten för alla dem som inte passar in i normen. En lag som är resultatet av många människors gemensamma kamp. En kamp som pågått länge, och fortfarande pågår. Happy Pride. 

Karin Karlsson

redaktionen@lokalpressen.se