JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Krönika

Grötens dag, den 10 oktober

KarinManzoor
redaktionen@lokalpressen.se
2026-10-10 11:43
"Mannagrynsgröt har jag inte sett till på länge, men den ska väl också firas?" skriver krönikören.

"Mannagrynsgröt har jag inte sett till på länge, men den ska väl också firas?" skriver krönikören.

Karin Manzoor

Låter det spännande?

Ska den firas med pompa och ståt? I Sverige firar vi nästan varje dag, kanelbullens dag, kladdkakans dag med flera, men varför grötens dag?

Grötens dag firas med tanke på svensk mattradition och det är tydligen något vi hedrar. När jag tänker på gröt är det främst mannagrynsgröt och risgröt, som dyker upp i minnet, men nu är det havregrynsgröt som gäller. Vi åt aldrig havregrynsgröt, eller rättare sagt vi slapp äta havregrynsgröt. Mannagrynsgröt var godare och lättare att äta tyckte jag som barn. 

Havregrynsgröt tar mig tillbaka till sommaren då jag var fem år och fick åka några veckor på koloni. Jag ville inte åka, men min storebror hade någon smittsam barnsjukdom och jag kunde inte vara hemma.

 Förutom min resväska, som var full med sommarkläder hade jag en liten röd väska, som såg ut som en riktig resväska i miniformat och den var jag stolt över. Min mamma hade packat ner godis, russin och mitt favoritgosedjur, som var en liten hund.

På morgonen när alla barnen skulle äta frukost doftade det såpa, blandat med doften av gröt i matsalen och snart kom en av tanterna och knöt en haklapp runt halsen . Hon var kraftig och såg bestämd ut, men att knyta haklappar var ingenting hon hade övat på. Det nöp till i nacken och mitt lockiga hår fastnade i knuten. Jag hoppades att den bastanta tanten inte skulle knyta min haklapp nästa dag.

Lingonsylten på havregrynsgröten blev min räddning och trots att jag inte tyckte gröten var god åt jag upp allt. Den simmiga, grå frukosten fyllde magen ända fram till lunch. Jag var tvungen att äta havregrynsgröt varje morgon i två veckor, men den bastanta tanten knöt inte min haklapp mer, som tur var.

Nu är det modernt att äta havregrynsgröt igen och jag tycker det är riktigt gott.

När allt kommer omkring är den värd att firas. I juletider lagar vi risgrynsgröt även kallad tomtegröt. Tomten tycker tydligen det är gott. Vi äter risgrynsgröt efter all julmat för att må bättre och det har fungerat hittills.

Mannagrynsgröt har jag inte sett till på länge, men den ska väl också firas?

Gröt är nog världens äldsta maträtt. Under bondesamhället i Sverige var gröten vår basföda. Man åt gröt både till frukost och middag och till middag stekte man ofta gröten, men, det var först på 1700-talet, som vi började äta havregrynsgröt.

Länge leve gröten!