Han har just skrivit klart den stora bok som blir hans genombrott men har ingen titel. Det borde vara något med jord. Men mer? Han låter en nyckelpiga vandra över papperslapparna som han brett ut i gräset. Hon går över orden ”jord” och ”godnatt". Bokens titel blev "Godnatt, jord". 

Det är antagligen inte slumpen som väljer oss. Vi väljer slumpen.
Tillfälligheten handlar kort och gott om allas vår lilla del i det stora hela där saker och ting kanske har ett större samband än vad vi tror. 

Ofta tänker jag (kanske även du?) att nu var det slumpen igen att just ”det där” hände. Men är det inte konstigt när olika saker i livet plötsligt ser ut att vara sammanhängande på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Inte ens de magiska symboler vi kallar bokstäver kan i olika kombinationer förklara livets skeenden utan att trigga vår fantasi till ”att läsa mellan raderna”. 

Precis som den suggestiva drömvärld vi kan uppleva i biosalongen:

”Tillfälligheten är det första ögonkast som växlas mellan de som skall bli ett av morgondagens älskande par efter att han sprungit ifatt henne med den borttappade plånboken. Slumpen är den folkmassa av statister som råkar befinna sig som en fond av flanörer på det stora torget samtidigt som kameralinsen försöker fånga det första leendet mellan de två huvudrollsinnehavarna. Språket är de eftertexter som rullar fram efter filmens slut i ett fåfängt försök att punktera det rus som fyller dina lungor och styr dina impulser. 

Men vem bryr sig om eftertexter? Vid det laget har du redan varit i garderoben för att med rocken och halsduken löst hängande runt din lekamen rusa ut i den ordlösa verkligheten. Ut på det stora torget för att av en ren tillfällighet stöta på just henne – henne som du kan fånga med ett leende”.

Lars Thorelli

redaktionen@lokalpressen.se