Uppmärksamma läsare kanske känner igen Marcus Larsson som Mölnlyckebon bakom det småskaliga surdegsbageriet Surlarsson. Men bagare är inte det enda han är. Sedan hösten 2023 jobbar han även som deltidsbrandman, eller räddningstjänstpersonal i beredskap (förkortat ”ribbare”) som det egentligen heter. På den lilla brandstationen i Mölnlycke arbetar 13 deltidsbrandmän i lag. Det är sju personer för få, berättar Marcus när vi träffar honom på stationen.

– Vi är några i en pool som hoppar in när vi kan också, men vi hade egentligen behövt vara 20 personer för att fylla lagen fullt ut. Så det fattas ju rätt mycket folk.

Personalen rycker inte bara ut vid bränder – trafikolyckor och sjukvårdslarm är också en stor del av jobbet. Vid sjukvårdslarm inleder de hjärt-lungräddning tills ambulansen når fram – något som ofta kan ta upp till 20 minuter, visar siffror från SOS Alarm.

– Ambulansen har ganska lång framkörningstid hit. Vårt jobb är att syresätta patientens hjärna i väntan på ambulans. De larmen är ganska vanliga, berättar Marcus, som nu vidareutbildar sig till förare inom räddningstjänsten.

För de anställda får personalbristen konsekvenser i flera led. Minst tre personer krävs för att brandbilen ska kunna rulla, och många tar extrapass för att täcka upp för underbemanningen. Vissa insatser kan heller inte genomföras med för få personer på plats.

– Det finns många eldsjälar som ställer upp och tar mycket extrajour för att bilen ska kunna rulla. Förvånansvärt ofta lyckas vi åka ut med full styrka, men ibland är vi för få för att till exempel kunna rökdyka. Då måste vi hålla oss till utvändig släckning, säger han.

Stationen arbetar med ett fyrskiftssystem, där fyra olika lag turas om att ha jour var fjärde vecka. Mer personal hade både stärkt lagandan och säkrat bemanningen av olika roller – som styrkeledare, förare och rökdykare, förklarar Marcus.

– Stabilare lag hade förbättrat samspelet i lagen, och såklart gjort att folk inte behövde ta mer jour än man orkar. Den andra delen i problematiken är att vi behöver fylla vissa funktioner för att kunna åka ut på larm. I dag blir det sårbart om någon blir sjuk.

Underbemanning är inte ett unikt problem för stationen i Mölnlycke – bristen på deltidsbrandmän är stor i många av Sveriges kommuner. Men det har inte alltid varit så.

– De få som har jobbat länge berättar att det var fulla lag och i princip kö för att vara med för ungefär 20 år sedan.

Marcus tror att rekryteringssvårigheterna beror på flera saker. Att få känner till att det finns en brandstation i Mölnlycke är en orsak.

– Det är rätt många som inte vet att det finns en brandstation här. Vi ligger ju lite undangömda bakom busstationen. Om fler kände till att den fanns kanske fler skulle kunna tänka sig att söka sig hit, säger han.

En annan faktor är jourkravet – att man måste kunna inställa sig på stationen inom fem minuter under jourveckan. Det innebär att man måste bo i närheten och ha ett flexibelt ordinarie jobb.

– Man blir ju lite låst under sin jourvecka och kanske inte kan ta den där fredagsölen. Om larmet går gäller det ju att kasta av sig täcket och inställa sig inom fem minuter, även om klockan är 04 på natten, skrattar han.

God kondition, simkunnighet och att tåla mörker och höjder hör också till kraven för att kunna bli anställd som ”ribbare”. Därför görs alltid fystester för att se att personen klarar av jobbet.

– Du behöver vara en person som trivs med att träna, men det är inga knivskarpa gränser och räddningstjänsten ställer gärna upp och coachar om det är något man behöver öva på. Och testdagen är faktiskt en väldigt rolig dag där alla peppar varandra.

För Marcus, som snart är inne på sitt andra år som brandman, är en av de största drivkrafterna att göra skillnad – på riktigt.

– Att låna ut en skruvmejsel till grannen känns ju grymt. Men att komma till ett hjärtstopp och vara med när hjärtat börjar slå igen – den känslan går inte riktigt att beskriva, säger han.

Det handlar också om att ta hand om sina medmänniskor och platsen man bor på.

– Om något händer mig vill jag ju att det ska komma en brandbil – och någon måste göra jobbet. Det låter pretentiöst, men det är ju ett slags samhällsbidrag. Vi bor och lever här allihopa, så det är ett sätt att ta hand om det lilla.

Nu hoppas han att fler ska vilja bidra till att skapa trygghet och säkerhet i kommunen.

– Förhoppningen är att fler ska bli nyfikna och vilja undersöka möjligheten att arbeta som brandman i beredskap. Det är ett otroligt spännande och givande jobb, med stora utvecklingsmöjligheter.

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se