JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Nyheter

Studentyra på Hulebäck

HannaUhlin
hanna.uhlin@lokalpressen.se
2025-06-07 00:00

Traditionsenlig trängsel, ballonger och studentplakat så långt ögat nådde – så såg det ut när årets avgångselever på Hulebäcksgymnasiet sprang ut inför ett folkhav av nära och kära.

Runt lunchtid förvandlades centrala Mölnlycke till ett myller av vita mössor, glada rop och förväntansfulla anhöriga. Musiken pumpade och konfettin och korkarna yrde när skolans 21 klasser sprang ut på scenen och vidare ner till famnen på väntande familj och vänner.

Glädjen gick inte att ta miste på, men bland många studenter fanns också ett stänk av vemod.

– Det känns jättebra att ta studenten – bättre än jag hade förväntat mig. Det är mer energi. Men det är ju lite bitterljuvt också, sa ekonomieleven Sam Peterson kort efter utspringet.

Sedan väntade studentflak – och ännu mer firande.

– Ikväll ska vi ha fest hos en tjej i klassen. Sen får vi se vad som händer!

Handelseleven Frans Östergren stod redo att kliva på sitt flak, fortfarande tagen av stämningen.

– Det här känns ju otroligt. Vi ska ha mottagning hemma med släkten efter flaket, och sedan blir det fest hos en klasskompis med hela klassen. Det är jättehärligt, sa han.

På frågan om framtiden svarade han:

– Jag kommer att jobba. Just nu har jag jobb på Ica, så får vi se vad som händer sen.

Vanessa Olsson och Wilma Öhrn Rydén, som sprang ut från försäljnings- och serviceprogrammet, kände också av dagens mix av känslor.

– Det känns jättekul och overkligt att ta studenten. Jag tänkte att det mest skulle vara att springa ut, men det är ju så mycket mer, sa Vanessa och fortsatte:

– Det blir verkligen en gemenskap, man kommer nära sin klass. Idag har vi varit så nära varandra som vi aldrig varit tidigare, och det har varit jätteroligt.

Wilma instämde:

– Ja, och det är verkligen blandade känslor. Väldigt roligt att springa ut, men en sorg att aldrig mer träffa vår klass och våra lärare. Man har ju varit nära att gråta några gånger, skrattade hon.

För dem väntade också flakåkning, studentmottagningar och mer firande. När festen var över planerade både Wilma och Vanessa att börja jobba.

– Vi får se lite. Jobba, och kanske passa på att resa och leva livet lite som ung!