Med handen över ögonen blickar Anders upp mot trädtopparna.

– Är det en stor ormvråk? frågar han den Magrabon Peter Galatius och pekar mot ett av träden.

Vi befinner oss långt in på fastigheten Upplo 1:1, där Samgräv Recycling AB ämnar ansöka om tillstånd för en större avfallsdeponi. Marken tillhör Upplo egendom, men enligt Anders Sinijärv och Peter Galatius är det ett område där bygdens invånare både jagar och plockar svamp.

– Det är en otroligt fin svampskog, och det är väldigt mycket folk som rör sig här, säger Anders.

Samgräv Recycling planer omfattar en deponi med både icke farligt avfall och farligt avfall i särskilda celler. Området är cirka 20 hektar stort och angränsar till byn Magra, men även till Kyrkås i Essunga kommun. I dagsläget har företaget ännu inte lämnat in någon tillståndsansökan, men det inledande samrådet har lett till stora protester från boende i området och politiker i båda kommunerna.

– Vi gick och knackade dörr och samlade in 300 namn där vår begäran var information och samråd, berättar Peter Galatius och fortsätter:

– Detta är ett folkligt uppror. Alla du talar med här är sorgsna, ledsna och förbannade. Människor är oroliga för sina gårdar och hus och att de ska förlora i värde. De är oroade över miljön och sitt dricksvatten. De som har gårdar är rädda för att betesmarkerna ska bli förgiftade, och om djuren på gårdarna fortfarande kan dricka vattnet i bäckarna – det är en mycket stor oro.

Under vecka 8 kommer grannarna delta i ett möte med Alingsås kommuns bygg- och miljönämnd och representera föreningen Stoppa deponi i Upplo.

Matilda Falk

Tillsammans med Anders Sinijärv står han bakom föreningen Stoppa deponi Upplo, som i skrivande stund har över 500 medlemmar. Där samlar de yttranden från olika håll som skickats till Samgräv Recycling i hopp om att påverka planerna på avfallsdeponin. Bland andra skriver Östängs gård i Loo:

”Enligt samrådsunderlaget kommer deponin, när den är full, att innehålla 700 000 ton farligt avfall. Lakvatten därifrån planeras, efter några reningssteg, att lämna området via Lobäcken. Trots att Lobäcken passerar vår fastighet, Östäng 1:22, blev vi inte inbjudna till samrådsprocessen.”

Även de påverkade kommunerna har uttalat sig. I ett remissvar från Alingsås kommun står det att processen följs noggrant och att närboendes och miljöns intressen bevakas. Även bygg- och miljönämndens ordförande Lady France Mulumba (KD) har varit tydligt med att hon kommer motsätta sig etableringen.

Essunga kommun har också motsatt sig planerna på grund av riskerna för negativ påverkan på Nossan, som rinner genom kommunen. De kritiserar även Samgräv Recycling för att inte ha informerat dem och gett möjlighet att lämna synpunkter innan samrådstidens slut.

Anders Sinijärv, som bor bara ett hundratal meter från skogsområdet, var dock en av de som fick en inbjudan till samråd. Efter att vi parkerat på hans uppfart pekar han på sin brunn och säger:

– I Samgrävs protokoll står det att det bör göras en undersökning av alla boendes brunnar, men den utredningen finns inte med i kompletteringen. Det upprörde mig. Jag hoppas verkligen att det är något som görs, annars sitter vi här med förgiftat vatten.

Peter Galatius, som bor på en gård i Magra cirka tre kilometer från området, blev inte informerad om planerna. Han berättar att det var just hans intresse för naturen och den levande bygden som fick honom att flytta dit:

– Det beror på de naturvärden som finns här, att det är en levande landsbygd med många små gårdar och vackra platser överallt. Det här är ett grundläggande hot mot hela bygdens miljö och verksamhet.

Det är främst naturen och miljön som föreningen slår vakt om. I sitt eget yttrande till samrådet skriver de att skog kommer att avverkas, våtmarker dikas ut och urberg sprängas vilket kommer förändra landskapet. När deponin slutligen ska täckas över riskeras ett 30 meter högt avfallsberg – ett scenario de finner oacceptabelt.

– Det står faktiskt i samrådsunderlaget att detta kommer att vara en risk för bland annat människors hälsa och miljö. Det här vackra naturområdet mitt i en landsbygdspräglad omgivning är inte en lämplig placering. Det här blir sannolikt södra Sveriges största miljöfarliga deponi, och den placeras här där människor lever och brukar jorden, säger Peter Galatius.

Området har höga naturvärden, menar föreningen, som lyfter fram skyddade djurarter samt Store Mosse och Lärkemossen, som är Natura 2000-område respektive naturreservat.

– Vi ligger på ett berg. Geohydrologiskt innebär det att vattnet från deponin rinner neråt åt alla håll, och det rinner också ner i mossarna som har ett unikt artbestånd, säger Peter Galatius.

Peter, som har arbetat med juridiska frågor under stora delar av sitt liv, har insett att motståndet är tufft – men hoppet lever än:

– De flesta ansökningar likt dessa går igenom. Cirka 25–30 procent får avslag. Men när jag har granskat den här situationen har jag blivit mer och mer positiv och övertygad om att vi har en rejäl chans att stoppa det här. Förhållandena här är i många avseenden unika jämfört med tidigare rättsfall jag har sett.

Han avslutar:

– Jag måste säga att jag idag är ganska positiv. Det betyder inte att jag säger att detta fixar vi, men jag tror vi har en realistisk chans att vinna. Domstolen ska ta ställning till sakförhållanden, men man kan inte helt bortse från att kommunerna där de planerar att placera deponin och de många människor som påverkas och är upprörda – det måste domstolen också väga in.

Lokalpressen Alingsås söker Samgräv Recycling för en kommentar.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se