En sista höst för Hantverksbutiken Korpen
Efter tre och ett halvt decennium i Alingsås stänger nu Hantverksbutiken Korpen. Åtta konsthantverkare lämnar butiken – och kommer att sakna både kunderna och gemenskapen med varandra.
– Jag som ensamstående träffar inte människor varje dag, så för mig har det varit jättekul att komma hit och få prata med folk, säger Thomas Anstrin.
På hörnet där Färgaregatan möter Drottninggatan öppnade ett sällskap slöjdare Korpens Hantverksbutik för 36 år sedan. Gunilla Magnusson minns hur hon spanade in butiken och funderade på om det inte var något för henne att engagera sig i.
– Jag älskar att sy och har alltid hållit på med hantverk, men jag funderade i ett helt år innan jag gick med.
Butiken har under alla år drivits som ett kollektiv av konsthantverkare. Tillsammans har de sålt varandras hantverk och hjälpts åt att stå i butiken. Som mest hade kollektivet 25 medlemmar, berättar Gunilla:
– Det var väldigt fint hantverk av alla slag. Vi hade även smide på den tiden.
Cecilia Lindh Larsson och Gunilla Magnusson har varit med i kollektivet länge, ända sedan butiken låg på Drottninggatan. Gunilla, som är över 80, hade gärna fortsatt driva verksamheten ett tag till.
Matilda Falk
Cecilia Lindh Larsson gick med i kollektivet 2006 efter att ha börjat med silversmide:
– När jag hade mättat bekanta och släktingar med mina verk fick jag möjlighet att komma med. Jag tyckte det var jätteroligt, berättar Cecilia, som minns nervositeten när kollektivet skulle bedöma ens verk och godkänna en i föreningen.
Även kollegorna Thomas Anstrin och Marie Runestam blev medlemmar åren därpå. Thomas, som täljer fåglar och fiskar i trä, minns när butiken flyttade till Kungsgatan 2018.
– Vi fick ett meddelande om att vi skulle bli uppsagda på Drottninggatan, men hittade den här lokalen och drog glatt i väg, säger han.
– Då fick vi riktiga skyltfönster och la ner mycket jobb på att få lokalen fin. När vi öppnade klippte Thomas bandet och vi bjöd på kaffe. Det kom mycket folk, fyller Gunilla i.
Sedan dess har butiken varit ett omtyckt besöksmål för hantverks- och konstintresserade. Ofta kommer mindre grupper av väninnor in för att handla eller ”ögonshoppa”, som Thomas uttrycker det.
Trots att försäljningen hela tiden legat på en jämn nivå och att gästutställningarna i ateljén varit fullbokade, har gruppen nu nått ett vägskäl.
– Det är så att varje hantverkare får betala sin del av hyran. Och ju färre vi blir, desto större blir andelen för varje månad. Vissa månader har det inte riktigt gått ihop, berättar Thomas.
Cecilia Lindh Larsson, Thomas Anstrin, Gunilla Magnusson och Marie Runestam säljer sitt hantverk i butiken, allt från måleri och silversmide till slöjd, textilier och keramik.
Matilda Falk
När hyresavtalet i våras skulle skrivas om insåg gruppen att de kanske inte skulle orka ytterligare tre år.
– Det är svårt att se framför sig så lång tid. Hur många kommer att orka vara kvar? Alla är pigga, glada och icke-dementa nu, men vi är inga ungdomar längre, säger Marie Runestam och ler.
– Jag skulle gärna fortsätta fastän jag är äldst i gänget, säger Gunilla, som är över 80 år.
Efter försök tillsammans med både kommunen och hyresvärden att hitta en mindre långsiktig lösning tog gruppen det tuffa beslutet att stänga butiken efter 36 år. Den 23 december blir sista öppningsdagen.
– Häromdagen hade jag Ulla Skoog här inne, som blev väldigt ledsen när jag berättade att vi skulle stänga. Hon sa att Korpen är en av anledningarna till att man åker till Alingsås, berättar Cecilia.
Medlemmarna berättar att de kommer att sakna kundkontakten och alla samtal om hantverk som uppstått i butiken, men också umgänget sinsemellan. Genom åren har deras månadsmöten och sällskapet i butiken blivit en trygg gemenskap.
– Det har aldrig varit några kontroverser och vi har aldrig råkat i luven på varandra. Något litet ilsket utbrott har det varit vid något tillfälle. Men just den sammanhållningen har fungerat så bra. Nu är det järngänget som är kvar, och vi håller ihop, säger Thomas.
Att de dessutom har fått sälja sina hantverk har varit en bonus, menar de. Men det viktigaste har varit att ha en plats att gå till och något att göra.
– Pengarna har inte varit drivkraften i första hand. Vi är ju pensionärer som klarar oss ändå. Men just det här att ha något att sätta i händerna – det är jätteviktigt. Det kommer att vara det svåraste, avslutar Thomas.
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.
