Kan Nääs historiska slöjdseminarium bli lika viktigt de kommande 150 åren som de föregående? En ny studentledd satsning samlar lokalbefolkningen för att ta reda på det – genom slöjd, samtal och minnen.

På Slöjdseminariet på Nääs, den vackra träbyggnaden från år 1880, samlades torsdagen den 20 november ett 20-tal deltagare för ett ovanligt uppdrag: att påverka utvecklingen av en av kommunens mest betydelsefulla kulturmiljöer. 

Dagens evenemang arrangeras av en studentgrupp från Kulturverkstan och är en del av ett större utvecklingsprojekt som drivs av August Abrahamsons stiftelse och Västra Götalandsregionens hemsljödskonsulenter. 

Johanna Ekholm, som studerar kulturprojektledning och är en av drivkrafterna bakom dagen, beskriver ambitionen som både långsiktig och djupt rotad i platsens själ.

– Vi vill tillsammans med den lokala befolkningen undersöka vilka möjligheter som finns för att Slöjdseminariet ska kunna leva vidare i

150 år till. Därför bjuder vi in människor som bor här, låter dem slöjda, samtala och dela sina erfarenheter, säger hon.

Eftermiddagen började med ett panelsamtal om husets historia och framtid, innan deltagarna fick ta del av en slöjdworkshop med Knut Östgård och Tobias Sloth Hansen.

Responsen kom snabbt – platserna fylldes inom några dagar trots minimal marknadsföring.

– Det visar hur stark förankring den här platsen har.

Deltagarna fick bidra med tankar om framtiden samtidigt som de arbetade med knivar, träbitar och gamla berättelser som sällskap. Karin Ramsberg var en av dem som uppskattade kombinationen av historia och handens arbete.

– Det har varit jättekul att höra historien om huset. Det var också intressant att höra om vad det betyder för en människa att slöjda och hur man kan växa genom att använda sina händer. Jag har hållit på lite själv, men skulle gärna göra det mer, säger hon.

För Ulf Hiller blev besöket en resa bakåt i tiden.

– Min mammas morfar gick här på slöjdutbildning 1885. Det är roligt att se var han var och vilken utbildning han fick. Det finns ju mycket bevarat här.

Han tittar ner på sitt halvfärdiga projekt och skrattar.

– Om det blir en smörkniv? Jag vet inte, jag har inte riktigt bestämt mig än.

Ännu djupare band till huset har Morgan Josefsson, slöjdlärare här mellan 1986 och 2006. 

– Det är ett skötebarn, säger han och minns tiden då utbildningen fortfarande bedrevs på plats innan den flyttades till Nääs fabriker och senare avvecklades.

För hemslöjdskonsulent Sara Degerfält är dagens övningar ett sätt att påminna om husets värde och potential.

– Vi vill göra Slöjdseminariet levande igen. Det här huset är en unik resurs i regionen och svårt att förstå om man inte varit här.

Målet är att hitta en hållbar modell som gör att det kan fortsätta vara en plats för slöjd, kulturarv och möten.

Nu väntar arbetet med att sammanställa dagens tankar och idéer.

Underlaget ska lämnas vidare till stiftelsen och regionen som tillsammans avgör nästa steg. Men engagemanget under dagen talar sitt tydliga språk.

– Det sociala värdet här är enormt. Det märks att ingen i den här bygden vill att huset ska stå tomt, säger Johanna Ekholm.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se