Björn Andersson har utövat karate i mer än 40 år. 1981 gick han med i Alingsås Karateklubb – och sedan dess har karaten varit en väsentlig del av hans vardag.

– I början så visste man ju inte så mycket, utan man åkte ner och tränade för att det var kul. Sedan blev det mer seriöst, och under 80- och 90-talet så tävlade jag en del på såväl distriktsnivå som riksnivå, säger Andersson, som inte tävlat på länge:

– Det är ju längesen nu. Man har blivit långsammare och kan inte riktigt hävda sig mot duktiga 20-åringar. Då fick man tänka om lite grand.

Andersson tänkte om, och började gradera. Han berättar om vad det innebär att gradera i karate:

– Om man inte är med och tävlar i turneringar i karate så är det en rätt individuell sport. Möjligheten att gradera blir därmed en slags morot, en inspiration att komma till träningarna. Dels ett test för att se hur man har utvecklats under en viss period, men också för att få inspiration för att bli bättre och stiga i graderna, säger han och berättar hur en gradering går till:

– En gradering består av tre eller fyra olika moment. Desto högre upp man kommer i graderna, desto mer avancerat blir det. När man ska gradera är det viktigt att det man har kunnat sedan tidigare blivit bättre, samt att man lägger till nya delar i de olika momenten. Det kan exempelvis vara att man ska attackera på ett mer kontrollerat sätt, försvara på ett mer effektivt sätt och få det att se lite mer autentiskt ut.

I veckorna gjorde Andersson ett försök att gradera till sjunde dan, en gradering som få personer i Europa som har samma karatestil som Andersson – wadoryu, mer känt som wado – har nått upp till.

– Det som sporrade mig var att jag såg att det dök upp nya sjunde danare runt om i Europa. Det fick mig att tänka att “den kanske man ska prova sig på”. Så att det sista halvåret har jag förberett mig för att göra just det.

Eftersom det inte finns några i Europa som har licensen att gradera till en så hög nivå fick han åka till Japan för att genomföra graderingen. Han berättar om själva graderingsdagen:

– Jag försökte förbereda mig så väl det gick. Jag åt bra, sov bra och såg till att jag hade full koll på vart hallen – som graderingen skulle äga rum i – låg. Det var säkert ett sextiotal andra personer där som också skulle gradera, och vi var uppdelade i olika grupper beroende på vilken grad man skulle gradera till. Det var många i den första gruppen som skulle till sjätte dan, vilket innebar att vår gradering blev försenad med ett par timmar. När den väl satte igång så pågick den i ungefär två timmar.

En och en halv vecka efter att han kommit hem till Sverige igen kom beskedet – graderingen var lyckad.

– Jag fick beskedet via mejl. När jag hade läst det fick jag sätta mig ner och läsa det igen för att se att det faktiskt stämde. Det var givetvis en stor tillfredsställelse, och något som tog ett litet tag att förstå, säger Andersson, som är förvånad att det gick så bra:

– Jag blev lite förvånad faktiskt. Det är inte så vanligt att man klarar en så hög grad på första försöket. Av de som har samma stil som mig – wado – finns det bara en person till i Sverige, och ett tiotal andra i Europa som har nått upp till den här graden. Så plötsligt blev man ganska högt graderad inom sporten, vilket såklart glädjer en karatenörd som mig, säger Andersson. 

Det finns tio svarta bälten, men de som är högst graderade i världen just nu inom vår stil – alla är japaner – har åttonde dan. Andersson siktar på att bli den första utomjapanska att uppnå den prestigefyllda graderingen om några år. 

– Det finns en tidsgräns på hur ofta man får gradera. Jag tror att det är cirka sju till åtta år. Men när de åren har passerat får man väl göra ett tappert försök att gradera till åttonde dan, säger han.

Melvin Malmberg

melvin.malmberg@lokalpressen.se