Bakom träffen stod bland andra Anette och Roger Carlsson Ryberg från Jonsered. Själva var de på plats med två bilar: en grodgrön Citroën C-3 från 1922 och en mörkblå Ford Tudor från 1937.

– Den kallas för lilla grodan, petite rainette på franska, säger Roger Carlsson om Citroënen.

Bilen är liten, charmig och långt ifrån dagens moderna komfort. Motorn har elva hästkrafter och växellådan kräver sin förare.

– Gaspedalen sitter i mitten och lådan är osynkroniserad, så det låter varje gång man växlar, säger Roger.

Anette fyller i:

– Och man måste stå still när man lägger i ettan.

Några längre resor blir det därför inte i första taget.

– Nej, inte Öland direkt. Men Triumfglasscaféet funkar bra, säger Roger med ett skratt.

Paret hoppas framöver få mer tid till sina bilar.

– Vi har precis slutat jobba, även om vi inte riktigt är pensionärer än. Nu hoppas vi kunna åka mer, säger Anette.

Hemma har de dessutom Partilles äldsta bil – en Detroit Electric från 1919.

– Det är en elbil. Den var faktiskt gjord för damerna, eftersom bensinbilar ofta behövde vevas igång. Elbilen var mycket lättare att köra, säger Anette.

Roger konstaterar att elbilar alltså inte är någon ny idé.

– I New York fanns det laddare i varje gathörn redan runt 1920.

En av bilarna som väckte uppmärksamhet var Daniel Frosts Fiat Topolino skåpbil. Han hade kört den från Gråbo till Jonsered.

– Det gick lite ringrostigt. Det var första turen för året, säger han.

Topolinon är ovanlig i skåpbilsutförande.

– Det finns några hundra Topolinos i Sverige, men som skåpbil är den väldigt unik. Till och med italienarna lyfter på hatten när de ser den, säger Daniel Frost.

På sidan står fortfarande Erikssons Färghandel i Östersund, bilens första ägare.

– Han körde antagligen runt med färg. Några färghinkar får man ju plats med, säger Daniel.

Bilen har också ett starkt personligt värde. Den började renoveras av hans morbror, som gick bort innan arbetet var klart.

– Då tog jag och min morfar vid och gjorde färdigt det sista. Morfar var nära 90 år, så jag fick hålla i ratten och han satt bredvid och vinkade. Det tyckte han var skitfint.

Sedan dess har Daniel försökt hålla bilen rullande.

– Man behöver inte vara bilintresserad för att gilla den. På vägen hit var det flera som gjorde tummen upp.

Äldst på plats var Roy och Elisabeth Apelqvists Ford T från 1910. Bilen, som fått namnet Annie, hade körts hela vägen från Nossebro.

– Det tog ungefär en timme och trekvart, säger Roy.

Bilen byggdes den 25 augusti 1910 och är därmed 116 år gammal. Den är äldre än både första världskriget och det första svenska riksdagsvalet med kvinnlig rösträtt.

– Hon trivs bäst runt 50 kilometer i timmen, säger Roy.

Att köra en Ford T är något helt annat än att köra en modern bil.

– Det är lite bakvänt i början. Du har gas och tändning uppe vid ratten och pedalerna fungerar inte som i en vanlig bil. Men när man väl lärt sig är det lite som att cykla, säger han.

Det mesta är original.

– Till och med färgen. Karossen är byggd i trä. Tar du bort motorn är det nästan en hästvagn, säger Roy.

För honom är det en del av charmen.

– Det finns ingen plast och ingen digital skit. Går något sönder så lagar man det. Finns inte delen så får man tillverka en.

Förra årets träff regnade nästan bort.

– Då var det bara vi två här med paraply, säger Anette Carlsson Ryberg.

I år blev det annorlunda. Solen, de gamla fabriksbyggnaderna och de blankpolerade bilarna gjorde parkeringen till en somrig mötesplats för både entusiaster och förbipasserande.

I Partille finns omkring 300 bilar som är äldre än 30 år, enligt tidigare statistik från fordonsregistret. Ett fåtal av dem är över 100 år gamla.

När motorerna startades på nytt och bilarna rullade ut från Jonsereds fabriker var det många som stannade upp.

– Folk vinkar och tycker att det är kul, säger Roger innan han sätter sig i den lilla grodan tillsammans med Annette och vinkar hejdå.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se