Anna-Karins bisyssla präglas av dramatik och hårt arbete
En drottning som styr över liv och död, en välfylld skattkammare, mansbin som bara tänker på mat och parning medan honorna sliter med att samla nektar och ett helt samhälle som när som helst kan få för sig att dra.
Anna-Karin Bäcks bikupor i Skintebo innehåller alla ingredienser för en lyckad dramafilm.
Locket till bikupan med drygt 70 000 bin öppnas och det intensiva surret sprider sig bland den spirande grönskan i koloniområdet i Skintebo.
Men vana rörelser lyfter biodlaren Anna-Karin Bäck varsamt upp en av ramarna där hundratals bin trängs om utrymmet.
På händerna har hon tjocka handskar som löper långt upp på armarna och inuti den sandfärgade bidräkten med tillhörande näthuva kan man vara säker på att inte bli stucken.
Idag ska hon dels flytta över ett gäng bin till den andra kupan eftersom den första börjar bli väl full och dels ska hon bygga på med en så kallad skattlåda. Det är där som honungen hamnar som sedan slungas.
– När man flyttar bin mellan kuporna är det viktigt att inte drottningen följer med. Det kan nämligen bara finnas en drottning per bisamhälle, berättar hon och granskar sina bin noggrant.
För drygt tio år sedan fick hon upp ögonen för biodling och sedan dess har fascinationen bara vuxit. Nu driver hon Litsegårdens Biodling AB vid sidan av sitt vanliga jobb och håller även nybörjarkurser för nya biodlare.
Idag har hon runt 25 bikupor runt om i södra Göteborg och Mölndal och flera av dem har delägare i form av företag och privatpersoner.
– Det är ett sätt att engagera sig för den biologiska mångfalden och som tack får man honung att dela ut till medarbetare och kunder.
Den lokalt producerade honungen från hennes bikupor hittar man även på hyllan på Ica Kvantum i Nya Hovås, tillsammans med butikens egna honung från deras bikupor som Anna-Karin sköter om.
– Att syssla med biodling innebär att man får mycket tillbaka, dels honungen, men framför allt att de gör så stor nytta. Jag har även bin hemma i Billdal och grannarna är helt fascinerade över mängden frukt de får på sina äppelträd. Även grannarna till kuporna i Hovås har reagerat på att det är skillnad sedan bina kom.
Ja, utan pollinering kan växterna inte producera frukt eller frön, vilket skulle ha allvarliga konsekvenser för vår livsmedelsförsörjning och för ekosystemen. Faktum är att en tredjedel av all mat som vi äter är beroende av pollinering, och bin och humlor står för den allra mesta av pollineringen av våra grödor, som raps och jordgubbar, enligt Världsnaturfonden WWF.
– Det handlar ju också om spannmål som odlas som djurfoder, så binas roll är jätteviktig. De största hoten för bina skulle jag säga är dels besprutningar och dels exploateringar där naturen byggs bort och ängar ersätts av gräsmattor.
Ett annat hot mot bisamhällena som det pratas mycket om just nu är varroa-kvalster som parasiterar på bin.
– Det tror man kan vara en av anledningarna till att många samhällen gått förlorade senaste vintrarna, säger Anna-Karin Bäck, som varje år behandlar sina bin för att hålla kvalstermängden nere.
Hon stänger igen kupan med de nyinflyttade bina. Anledningen till att man ibland flyttar över delar av samhällen till en ny bostad är att förhindra svärm.
– Det gäller att hålla lite koll så att bina inte blir så många att de riskerar att svärma. Då driver de först upp en ny drottning och när hon är redo så tar den gamla drottningen med sig halva samhället till en ny bostad, som till exempel en skorsten. Det vill man helst inte, så då kontrollerar man så att de istället flyttar in i en ny kupa.
Tittar man noga kan man se att arbetsbina har stakat ut en flygväg mellan kupans ingång och en blommande växt i närheten, där de hämtar sin nektar som sedan blir till honung.
Att logistiken finns på plats är tydligt, men däremot är jämställdheten i bisamhällena inte lika självklar.
– Det är bara honorna som sliter med att hämta nektarn, medan hanarna, de så kallade drönarna, har till livsuppgift att para en drottning, men i övrigt håller de sig inne och låter sig serveras. Till hösten däremot får honorna nog och slänger ut dem i en så kallad drönarslakt.
Med så många biroller i kupan uppfyller det lilla samhället många kriterier för en lyckad dramafilm, och det verkar finnas hur mycket som helst att lära.
Några som var nyfikna på att lära sig mer om biodling var Sisjöskolans lågstadieelever som nyligen var och besökte bikuporna i Hovås.
– De hade mängder av frågor och jag brinner ju verkligen för att lära ut om binas viktiga roll, framför allt till den unga generationen, säger Anna-Karin Bäck.
Hur gör bin honung?
Bina flyger från blomma till blomma och samlar nektar med sin långa tunga.
De tar med sig nektarn till bikupan och tuggar den för att omvandla den till honung.
Honungen lagras i vaxkakor inne i bikupan och blir binas mat under vintern.
Var bor bin?
Honungsbin bor i bikupor, som kan vara naturliga (t.ex. i träd) eller byggda av människor. I bikupan finns en drottning, många arbetsbin och några drönare. Drottningen lägger alla ägg, medan arbetsbina samlar mat och tar hand om kupan.
Kan bin stickas?
Ja, men bin sticks bara om de känner sig hotade. De använder sin gadd för att försvara sig, men efter ett stick dör biet, så de gör det bara i nödsituationer. Därför ska vi alltid vara snälla mot bin och låta dem vara i fred.
Hur kan vi hjälpa bina?
Plantera blommor som bin gillar, t.ex. lavendel och solrosor.
Undvik bekämpningsmedel i trädgården.
Ät mer närproducerad honung och stöd biodlare.
Källa: Brainytoon
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.