Hur kom du med i årets "Robinson"?

– Jag har sökt tre gånger nu. För det har varit min dröm sen jag var liten. Så det blev tredje gången gillt som de tog med mig.

Du är alltså ett gammalt fan av programmet?

– Ja, alltså jag älskar "Robinson" och har kollat väldigt mycket på det tillsammans med min pappa när jag var yngre. Och även han har ju typ velat vara med, men inte velat vara med på tv. Så det blev lite som en dröm som jag uppfyllde åt både mig och min pappa att komma med.

Vad lockade dig med "Robinson"?

– Delvis att jag älskar "Robinson" så mycket. Men också att jag har sportat hela mitt liv, jag körde friidrott på ganska hög nivå när jag var yngre och är fortfarande sportsligt aktiv. Sen har jag väl tyckt att jag är ganska social och socialt anpassningsbar. Så jag såg mig själv som en bra kandidat, haha.

Hur kommer det bli att sannolikt kallas för "Robinson-Hanna" framöver?

– Skitkul faktiskt! Det är väl ett härligt smeknamn ändå.

Du hade ett gosedjur som personlig sak. Var det till någon hjälp?

– Alltså, brutal hjälp. Jag tyckte om min personliga sak jättemycket.

Var det ett gammalt gosedjur sedan du var liten?

– Nej, jag vann den på Liseberg för ett par år sedan och sen så har den bara följt med i livet. Och eftersom den var så pass stor och mjuk, och jag fick avslag på kudde, så tänkte jag att jag kunde använda något annat som kudde.

Ni startar i olika lag och du var med i lag väst. Hur var det?

– Jomen kul. Man kan tycka att det blir något större konkurrens när man är så få i ett lag, men jag hamnade i ett riktigt roligt lag. Vi hade definitivt bäst stämning. Vi skrattade och tjoade och tjimmade, så jag är väldigt nöjd med det laget.

Det fanns en till göteborgare i laget, Amadeus. Hur var det att få hänga med en göteborgare?

– Jo, precis han var med. Vi bor typ grannar med varandra nästan. Det var superkul! Min pappa är från Göteborg ursprungligen så jag har varit här väldigt mycket under mitt liv och känner en del göteborgare sedan innan. Amadeus är hur rolig som helst. Alltså han är så rapp i käften och med sina comebacks och roliga kommentarer. Han är fenomenal.

Vilka lärdomar har du tagit med dig?

– Det finns väl en väldigt tydlig. För jag har alltid lidit av stor prestationsångest och haft väldigt höga krav på mig själv. Så jag åkte till "Robinson" med väldigt stora förväntningar, men sen när man väl kom dit så förstod jag att man inte behöver vara bäst hela tiden, och att det faktiskt är helt okej att inte vara bäst hela tiden heller. Det var faktiskt en jobbig lärdom (skratt) men samtidigt jättenyttigt att känna så faktiskt.

Kommer du och pappa sitta bänkade vid premiären?

– Hundra procent. Jag kommer åka till Stockholm för att kolla på första avsnittet tillsammans med min mormor, morfar, bror, mamma och pappa. Så absolut, alla "Robinson"-fansen kommer vara samlade.

Hur känns det då inför tv-premiären?

– Bra och nervöst. Det är så löjligt men man vill ju liksom se bra ut och man vill verka stark och cool och tuff. Så det är mycket förväntningar och tankar som kommer tillbaka nu. Det är väl både kul och mindre kul att det börjar nu, haha, men det känns framförallt väldigt roligt.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se