Den 6 oktober hoppade katten Tommy ombord en släpkärra i Kallebäck – färden gick därefter till Alingsås. Men det visste inte kattägaren Emelie.

– Det var tydligen grannarna som sålde en soffa till två personer, och så ska Tommy ha hoppat på deras släp. Tommy brukar alltid komma hem vid niotiden på kvällen, men den här gången gjorde han inte det. Dagen efter bad jag min syster lägga ut en Facebook-annons i Kallebäcksgruppen där jag bor, berättar hon.

De kommande dagarna letade Emelie runtomkring Kalleback och Delsjön och andra närliggande områden och satte även upp efterlysningslappar. Men Tommy gick inte att hitta.

– Den 11 oktober, fem dagar senare, fick jag ett långt sms från en tjej som skrev att ”vi tror att vi har hittat din katt i Alingsås, den hamnade med i vårt släp”. Då fick jag en jättechock först, men frågade sen efter fler detaljer.

Det visade sig att soffköparna hade lyckats fånga in Tommy efter bilturen och även gett honom mat och husrum i tre timmar, men när alingsåsarna tänkt åka tillbaka med katten till Kallebäck så flydde Tommy.

– Tommy är åksjuk och hatar bilar och smet då, för de hade inte honom i någon bur eller i koppel. Så det blev liksom otur på otur.

Sedan dess har Emelie tagit tåget till Alingsås varje dag och letat, satt upp lappar och pratat med hjälpsamma alingsåsare.

– Jag kan nog varenda gata i Alingsås nu, och jag har pratat med så många olika människor. Jag var där morgon till kväll och letade, men det var en sån stor besvikelse att åka hem utan Tommy så många gånger. Men det är en väldigt fin stad har jag märkt.

Det var särskilt en alingsåsare, som vill vara anonym, som hjälpte Emelie väldigt mycket.

– Jag är verkligen jättetacksam för hennes hjälp, och alla andra som bor i Alingsås också. De senaste åren har inte varit så lätt för mig, men jag kan säga att den här händelsen har förändrat mig med all fin respons och empati – engagemanget från alla som som bor i Alingsås har verkligen gett mig hoppet tillbaka om att det finns bra människor.

– På det sättet är jag så positivt överraskad av den här händelsen över att folk har hjälpt mig så mycket, säger den förra Hindåsbon som även bad de gamla grannarna hålla koll ifall Tommy tagit sig hela vägen till det tidigare hemmet.

Efter ett par dagar där Emelie befann sig mellan hopp och förtvivlan – bland annat inkom ett falsklarm när Emelie trodde att Tommy hittats överkörd vid en väg – så kunde sagan äntligen få ett lyckligt slut. För under gårdagen ringdes det in ett tips från en promenerande hundägare.

– Några killar hade busringt, så först var jag på väg att inte svara… men så gjorde jag ändå det och fick höra att Tommy setts i Brogården. Hon skickade en bild och man såg direkt att det var Tommy på grund av hans märke på nosen. Då ringde jag direkt till Alingsåsbon som hjälpte mig, och hon var på handbollslandskampen. Så när jag ringde förstod hon att det var något viktigt, säger Emelie och fortsätter:

– Jag tog taxi, tåg, buss och allt möjligt för att komma till Alingsås så snabbt som möjligt. Vi gick ner under en bro och det var mörkt och massa vatten och hade det inte varit för Alingsåsbon så hade jag inte gått ner där för då hade jag trott att det bara var vatten, det var nån fabrik och stängsel och sen kunde man inte gå längre… då tänkte jag ”okej han är inte här för nu är vägen slut”. Och precis när jag skulle vända tillbaka så hörde vi ett litet pip.

– Och sen sa jag ”ja, det är någonting, och jag bara ropade Tommy, Tommy, Tommy”. Och då började han skrika och jamade jättemycket och kom emot mig när han hörde min röst.

Emelie berättar igen att hon är väldigt tacksam för all hjälp, och att hon under fredagen varit hos veterinären för en undersökning av Tommy.

– Levervärdena var bra, saltvärdena var bra, men njurarna hade mycket av ett ämne som heter urea tror jag de sa, att det var lite för mycket protein. Så att han är en bra jägare, jag tror att Tommy har ätit en del möss. Men han har ändå gått ner cirka 800 gram.

För att återhämtningen ska bli så bra som möjligt går Tommy nu på ett kostschema.

Hur mår Tommy nu?

– Ja, han är inte direkt intresserad av att gå ut (skratt). Han vilar mest nu och så är han extra kelig och gosig och tänker mest bara på mat, men allmänt så är det bra med honom, säger Emelie och pustar ut sedan hon fått hem sin "pälskling" till Kallebäck igen efter 16 ovissa dagar.

– Det känns skönt att allting gick bra, jag hade gett upp hoppet ett tag.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se