Du har rätt i att en utredning inte är tillräcklig om eleven fortfarande känner sig otrygg. Skolans arbete måste leda till åtgärder som gör skillnad i elevens vardag. Om situationen inte förbättras behöver insatserna följas upp och omprövas. Skollagen är tydlig. När skolan får kännedom om att en elev kan ha utsatts för kränkande behandling ska händelsen utredas och åtgärder vidtas för att förhindra att kränkningarna fortsätter.

Som nämndens ordförande har jag ansvar för att följa upp att verksamheten fullgör sitt uppdrag. På skolan ska rektor säkerställa att det finns väl fungerande rutiner för att utreda, åtgärda och följa upp misstänkta kränkningar. Man ska veta vilka insatser som ska genomföras, vem som ansvarar för dem och när de ska följas upp. Eleven och vårdnadshavarna behöver få återkoppling och veta vem de kan vända sig till. Rektors ansvarar också för att leda skolans långsiktiga arbete med trygghet och studiero genom främjande och förebyggande insatser, som minskar risken för kränkningar och stärker en positiv skolmiljö för alla elever.

Förvaltningen behöver i sin tur följa upp skolornas arbete, och vi i nämnden behöver följa upp att arbetet ger resultat. Att en utredning inte kan fastställa exakt vad som har hänt innebär inte att skolans ansvar upphör. Skolan ska fortsätta lyssna, följa situationen och arbeta för att eleven ska känna sig trygg. Det är heller inte den elev som känner sig utsatt som ska bära ansvaret för att lösa situationen. Utgångspunkten måste vara att skolan arbetar med de beteenden och situationer som skapar otrygghet. Alla barn har rätt att känna sig trygga i skolan. När ett barn eller en familj signalerar att så inte är fallet måste den oron tas på allvar. Det är skolans ansvar att agera, och vårt ansvar som huvudman att följa upp att det sker.

Agneta Granberg, (M) ordförande i nämnden för utbildning, kultur och fritid