I snart 50 år har Roger kört buss runt om i regionen – och det är med fortsatt glatt humör han välkomnar resenärer ombord.

– För mig är busskörning ett serviceyrke. Man ska göra sitt bästa. Det handlar inte bara om att flytta bussen från A till B, utan också om att möta människorna som kliver ombord.

Han fortsätter:

– Folk är faktiskt väldigt tacksamma. Det är det som gör jobbet roligt – jag gillar att komma ut, träffa folk och prata med dem.

Men långt ifrån alla resenärer besvarar hans leende. Han berättar om situationer där stämningen blivit irriterad och ibland aggressiv vid påstigning.

– Ibland får man fingret. Och jag förstår det. Du är färdig på jobbet, trött efter dagen, och så får du inte plats på bussen. Vad gör jag då? Jo, jag lastar bussen.

Sedan banarbetet på Västra Stambanan inleddes vid årsskiftet har situationer som dessa blivit ett dagligt inslag, menar Roger. Varje dag ersätts flera tågavgångar mellan Lerum och Göteborg av buss, och det händer att bussarna inte räcker till. Enligt Roger, som kör för ett privat bussbolag, är det framför allt i rusningstrafik, och när det saknas extra bussar, som alla passagerare inte får en sittplats.

– Och vad gör jag då? Ska jag säga nej och lämna dem kvar på hållplatsen i en halvtimme? Då förstår vem som helst att det blir surt och grinigt, säger Roger.

Enligt Trafikförordningen ska alla som är äldre än tre år använda sittplats med säkerhetsbälte om det finns tillgängligt. Vid lokala transporter i tätbebyggda områden är dock stående passagerare tillåtet.

– Det är fem mil motorväg mellan Göteborg och Alingsås. Nästan alla passagerare, även de som står, har näsan ner i telefonen. Om jag gör en hastig inbromsning är de inte beredda, konstaterar Roger.

I ett mejl till Lokalpressen skriver Transportstyrelsen att bussar som tar stående passagerare måste vara godkända för detta. Maxhastigheten vid sådan körning är 90 kilometer i timmen, och ansvaret för resenärerna ligger på chauffören. I händelse av en olycka är det rättsväsendet som bedömer ansvarsfrågan – något Roger är frustrerad över.

– Om något händer har i princip ingen gjort fel – och det är det som stör mig mest. Bussbolagen följer Västtrafiks direktiv och Västtrafik följer Transportstyrelsens riktlinjer. Den som får skulden, kanske inte juridiskt men mentalt, är chauffören.

Han fortsätter:

– Jag hade kunnat låta de där 15 personerna stå kvar på hållplatsen. Men varför tog jag med dem? Jo, för att vara snäll. Jag ville inte att de skulle behöva vänta.

Roger tycker att frågan måste lyftas på en högre nivå och att Västtrafik borde ta ett tydligare ansvar.

– I grund och botten handlar det om ekonomi. Om vi bara fick lasta så många passagerare som det finns sittplatser för, då hade det automatiskt inneburit att det behövdes extra bussar.

Han har också noterat en stark tystnadskultur hos de kontrakterade bussbolagen och deras busschaufförer.

– Problemet är att det är Västtrafik som fördelar körningarna till de olika bussbolagen. Om ett bolag börjar bråka, då har de plötsligt inga körningar kvar. Så att mina chefer skulle ringa Västtrafik och klaga… nej, det gör de inte. Det är ren och skär överlevnadstaktik.

Han hoppas nu att någon vågar ta tag i frågan innan en olycka sker.

– Det är med oron i halsen jag kör med kanske 90 personer i en linjebuss. Det är inte roligt och jag är hundra procent säker på att det finns ingen chaufför som tycker att det här är rätt.

När Lokalpressen kontaktar Västtrafik förklarar de att det i dagsläget går ett tåg i halvtimmen från Alingsås till Lerum. Från Lerum avgår sedan ett tåg i timmen samt en buss i timmen.

– Vi har även den ordinarie busstrafiken från Lerum i form av Lerumssnabben, berättar Henrik Kjellberg, presskommunikatör, på Västtrafik.

Varje bussavgång från Lerum till Göteborg ska ersättas med minst två bussar, men Västtrafik har sedan årsskiftet ökat antalet bussar vid vissa avgångar då de märkt av ett högre tryck.

– Vi vill i största möjliga mån undvika att ha stående resenärer ombord på bussarna. Målet är att så många som möjligt ska kunna sitta, säger Kjellberg.

De kommer också att sätta in fler bussar på varje avgång från och med i slutet av mars.

– På så sätt blir det mer plats ombord, vilket både minskar antalet stående passagerare och gör att vi är bättre förberedda på att möta det ökade resandet under våren och sommaren.

Han poängterar att det inte finns något lagstadgat förbud mot att ha stående passagerare på bussarna och att chauffören då ska sänka hastigheten.

Kjellberg fortsätter:

– Men vi vet också att resandet kan variera, och det kan vara svårt att förutse hur många som åker vid varje avgång. Ett tåg kan lättare hantera större mängder resenärer på ett smidigare sätt än vad bussar kan göra. Därför kan det uppstå situationer där det blir många stående passagerare.

På frågan om vad Västtrafik råder osäkra resenärer att göra, svarar Kjellberg:

– Vi har förståelse för att vissa resenärer kan känna sig obekväma. Om man upplever att bussarna är för fulla kan man i möjligaste mån välja tåget istället.

I nuläget kan Henrik Kjellberg inte svara på om Västtrafik är beredda att ändra sina riktlinjer för stående passagerare. Han menar dock att busschaufförerna ska kunna känna sig trygga att neka fler resenärer att kliva ombord om de inte vill köra med stående passagerare.

– Eftersom säkerheten alltid går först vill vi att de ska kunna känna sig trygga att kunna neka resenärer att åka med om det anses utgöra en säkerhetsrisk. Vi har samtidigt förståelse att det kan bli svårt att hantera synpunkter från resenärer i sådana sammanhang. Förhoppningsvis kommer våra kommande förstärkningar av trafiken göra att antalet sådana här situationer minskar. 

Vad gäller den tystnadskultur som Roger vittnar om menar Henrik Kjellberg att Västtrafik är måna om att ha en bra dialog med bussbolagen som kör ersättningsbussarna. Däremot är inte Västtrafik arbetsgivare och har inget mandat att hindra någon chaufför att köra ersättningstrafiken.

– Det är självfallet tråkigt att höra att en förare upplever det så. De ska känna sig välkomna att lyfta även sådant som inte fungerar som det ska. 

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se