Problemet är inte brist på kunskap. Aldrig tidigare har människor haft tillgång till så mycket information. Problemet är vår föreställning att demokratier faller genom plötsliga statskupper.

I verkligheten sker det nästan alltid steg för steg: genom hårdare retorik, misstänkliggörande av grupper och en växande övertygelse om att vanliga demokratiska spelregler inte längre räcker.

Historien visar att auktoritära rörelser sällan uppstår ur tomma intet. De bygger på verkliga problem, men förstorar dem tills de framstår som existentiella hot. Arbetslöshet blir samhällskollaps, kriminalitet blir inbördeskrig och invandring blir nationell undergång. När människor matas med en sådan världsbild under lång tid blir drastiska lösningar allt lättare att acceptera.

Sverige har allvarliga problem. Gängkriminaliteten måste bekämpas, integrationen har brustit och segregationen är verklig. Men det är stor skillnad mellan att beskriva problemen sakligt och att måla upp bilden av ett land på randen till sammanbrott.

Det ena bygger på realism, det andra på alarmism. Vi bör vara vaksamma när politiker delar upp människor i "riktiga" och "oriktiga" svenskar, när journalister, forskare och domstolar utmålas som hinder och när någon påstår sig ensam representera folket.

Demokratier försvagas sällan genom ett enda avgörande beslut. De urholkas långsamt när tilliten till institutionerna bryts ned och politiska motståndare görs till fiender.

Inför höstens val finns därför en viktigare fråga än skatter, pensioner och brottsbekämpning: vilket samhälle vill vi lämna efter oss?

Valrörelser är den tid då rädsla lättast blir ett politiskt verktyg och då enkla svar på svåra frågor får störst genomslag. Innan vi lägger vår röst bör vi fråga oss vilka som bygger sin politik på hopp och gemensamma lösningar – och vilka som bygger den på rädsla, misstänkliggörande och syndabockar. Historien visar att den senare vägen aldrig slutar väl.

Demokratin hotas sällan av människor som öppet avvisar den. Det verkliga hotet är när vi steg för steg vänjer oss vid idéer som försvagar den. Friheten är inte självklar. Den är resultatet av generationers kamp och kräver ständigt medborgarnas vaksamhet.

Demokratier faller sällan över en natt. De försvagas beslut för beslut, tills förändringen blivit så stor att den inte längre går att ignorera. Om vi inte ser det i tid är det inte bara de auktoritära krafterna som bär ansvaret. Då har också vår egen aningslöshet spelat dem i händerna.

Kari Parman

Kari Parman