Vi rör oss tillbaka till en tid då Jonas Alströmer bidrog till att göra Alingsås till en industriort genom att 1724 starta Alingsås manufakturverk. Staden var liten och delar av det vi idag kallar innerstad bestod av odlingsmark.

Det var hit Anna Dorothea Grahl flyttade efter att hennes make, guldsmeden Mattias Grahl i Göteborg, hade avlidit. Som dotter till silversmeden Abraham Wirgman kom hon från en etablerad silversmedssläkt, där även hennes bror var verksam i yrket.

Att Anna Dorothea arbetade som silversmed var i sig inte helt unikt. Många kvinnor deltog i sina mäns hantverk, och hon hade med stor sannolikhet varit verksam i makens verkstad även före hans död.

– Det förekom att kvinnor som blev änkor fick änkedispens och tillstånd att fortsätta makens verksamhet för att kunna försörja familjen. De kunde driva rörelsen vidare och fortsätta stämpla silver med makens stämpel, säger Frida Lönnberg.

Som dotter till silversmeden Abraham Wirgman kom Anna Dorothea Grahl från en etablerad silversmedssläkt. Det var troligen därför hon kunde starta sin egen verksamhet i Alingsås.

Matilda Falk

Det som gör Anna Dorothea Grahl särskilt anmärkningsvärd är att hon startade en egen verksamhet och stämplade sina arbeten med en egen namnstämpel.

– Det är i stort sett unikt, skulle jag säga, fortsätter Lönnberg.

I elva år arbetar Anna Dorothea, troligen vid sin brors sida, vid Stampens kvarn. Frida Lönnberg visar upp fyra föremål av Grahl, bland annat en rikt utsmyckad sockerskål, tillverkad 1779 och inköpt av Alingsås museum 1985 med medel skänkta av Alingsås Sparbank. 

– Den är ganska rikt dekorerad och sticker ut. Det är mer ett lustfyllt föremål man har hemma. Socker var en lyxvara, likaså silver, så det här är inget man använde till vardags, säger Frida och visar silversmedens egen stämpel.

– Här ser vi hennes initialer A-D-G, Anna Dorothea Grahl – det är mästarstämpeln. Sedan har vi tre kronor som visar att det är äkta silver. Den lilla hjorten visar att den är tillverkad i Alingsås. Och så har vi ett W, som är en årsbokstav. Det är det som är så roligt med silver – man kan följa det.

"Här ser vi hennes initialer A-D-G, Anna Dorothea Grahl – det är mästarstämpeln. Sedan har vi tre kronor som visar att det är äkta silver. Den lilla hjorten visar att den är tillverkad i Alingsås. Och så har vi ett W, som är en årsbokstav", berättar Frida Lönnberg.

Matilda Falk

Frida Lönnberg sätter också in hantverket i ett större sammanhang. Att vara silversmed på 1700-talet var ett mansdominerat och hårt reglerat yrke.

– Man började som lärling, fick göra enklare arbeten och arbetade i flera år hos en mästare under sin gesällvandring. Dessutom fick det bara finnas ett visst antal mästare per stad. Att hon kunde börja arbeta utan att själv ha gjort gesällvandringen är också anmärkningsvärt, men det hänger troligen ihop med att hon var född in i en silversmedssläkt.

År 1787 gifter sig Anna Dorothea med gesällen Henric Hesselgren och avslutar därmed sin egen smedverksamhet. Tillsammans flyttar de till Drängsered i Halland där hon blir kvar till sin död 1794.

– Den enda verkliga frihet en kvinna kunde ha var framför allt som änka. Då hade hon status som självständig – fram till dess att hon gifte om sig. I dag talar forskningen allt mer om alla de kvinnor som arbetade i verkstäderna, men där männen tog åt sig äran, avslutar Frida Lönnberg, intendent.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se