En gång var trähuset på Nygatan, med skylten ”KONST”, en levande konstförmedling. Idag är den grönmålade fasaden bara ett minne – om än ett starkt sådant. Men vilka var egentligen paret som verkade i huset? Och framför allt – vem var mannen vars tavlor väckte både glädje och olust? Det försöker nu Alingsås kulturhus ta reda på inför en kommande konstutställning.

I veckan hade den nyskrivna föreställningen ”Kallocain – Karin och kriget” premiär för gymnasieelever i Tempelriddarsalen på Palladium. Lokalpressen fick en smygtitt när ensemblen repeterade i full kostym.

– Jag älskar att spela teater, men jag älskar också Karin Boye och Kallocain, säger Katja Kott Gustavsson, som gestaltar författaren.

År 1776 flyttar den nyblivna änkan Anna Dorothea Grahl (1725–1794) till Alingsås, där hon bosätter sig hos släktingar vid Stampens kvarn. Här gör hon något ytterst unikt för sin tid – hon verkar som silversmed.

– Här har vi en kvinnlig silversmed från 1700-talet, och det är väldigt ovanligt, berättar Frida Lönnberg, samlingsintendent på Alingsås museum.

Landvetters hembygdsförening fick fullt hus i Skoltorpet, när föreningen visade bilder från Byvägen, gamla centrum med andra ord. Gästerna möttes av föreningsmedlemmar, som langade ner stolar från vinden. Eva von Brömsen och Linda Wannheden hjälptes åt att berätta om bilderna. Samtidigt bidrog åskådarna med många värdefulla uppgifter.

Säg Byvägen i Landvetter, och minnena börjar flöda. Man får veta mycket nytt om gamla tider. Just detta hände och skulle också hända, när Landvetters hembygdsförening hade samlat medlemmar och andra intresserade till möte i sin möteslokal Skoltorpet vid Lunnaskolan en onsdag i februari.