I Gräfsnäs har ortsbor samlats till ett informationsmöte om slottsparkens kommande sommarsäsong. Ur högtalarna spelas en ljudguide som placerar oss i året 1834 utanför det gamla köket i Gräfsnäs slott. Slottet har nyligen sålts till översten Otto Ulfsberg och en festmåltid väntar.

Men kvällens festligheter övergår snart i en härjande brandkatastrof, och inom bara ett par timmar står hela slottet i lågor.

– Kanske är det nu förbannelsens sista kapitel skrivs. Det är den tredje och sista branden. När röken har lagt sig återstår bara en ruin, avslutar ljudguiden.

Men enligt Åsa Zacharoff tog förbannelsen inte slut där – den har fortsatt in i vår tid:

– Jag vill nog med bestämdhet hävda att det inträffade ännu en katastrof.

Hon lättar upp det allvarliga beskedet med ett leende, när hon välkomnas upp på scen för att besvara frågan: Vad händer med Gräfsnäs slottsruin?

Sedan förra sommaren har ruinen hållits stängd. Bakgrunden är att kommunen inledde ett renoveringsarbete av fasaden. Det handlade om återkommande underhåll – fogar som behövde ses över, löst material som skulle tas bort och mindre reparationer, berättar Åsa:

– Vi trodde att om vi bilar ur fogarna och sätter i rätt typ av kalkbruk så fungerar det – det har ju gjort det tidigare. Men i juni, när vi började arbetet, började murverket glida nedåt och bukta. Någonting var fel.

Månaden därpå avbröts arbetet helt. Murverket visade sig vara i betydligt sämre skick än man tidigare trott, och kommunen tvingades tänka om. I september fattades i stället beslutet att inte längre reparera ruinen, utan att riva de delar av fasaden som riskerade att rasa – ett arbete som slutfördes i februari 2026.

– Vi har, såvitt vi och våra experter kunnat bedöma, undvikit en rasrisk som blev mycket uppenbar och allvarlig under entreprenadens gång, säger Åsa Zacharoff.

Åsa Zacharoff, fastighetsansvarig, avslöjar nya upptäckter på ruinen efter arbetet den gångna hösten och vintern.

Matilda Falk

Upptäckterna är flera. Bland annat har så kallad frostsprängning drabbat murverket – något som uppstår när vatten tränger in i stenen och sedan fryser.

Det mest problematiska partiet är beläget till höger om entrévalvet under taket. Här har man också upptäckt hål där murverket vittrat sönder till sand. Åsa ställer frågan:

– Men varför händer detta nu? Vi har länge haft en murexpert som med jämna mellanrum lagat ruinen. Vad är det som inte har gjorts? Och varför har vi inte upptäckt det? För det här har pågått i 10–20 år.

Svaret är en kombination av materialval genom årtiondena som stjälpt mer än hjälpt när väder och vind har ansatt ruinen – men också brister i konstruktionen. Under arbetet med att riva murverk har det upptäckts flera lager av fasad ovanpå varandra – ända ner till grundstenen från 1500-talet.

– Det har funnits två tegelfasader bredvid varandra utan förankring i väggen i nästan 100 år. Det är konstigt att det inte har hänt något, säger Åsa.

Här har murverket vittrat sönder och bildat hål i ruinen. "Det var bara en sandgrop kvar", säger Zacharoff.

Privat

Samtidigt har andra upptäckter gjorts. Bland annat att fornminnesmärka påbyggnader på ruinen saknar historisk koppling – och att vissa inte ens är uppförda av murare. Ett fuskbygge, konstaterar Åsa Zacharoff och fortsätter:

– Jag har tittat och jämfört bilder och sett att siluetten inte stämmer överens med hur slottet såg ut förr. Då får man fråga sig: ska vi riva och bygga upp för att det ska bli historiskt korrekt? Det är för dyrt – det handlar om miljoner. Vi måste hitta ett nytt sätt att förhålla oss till den här informationen.

I dagsläget har kommunen och dess upphandlade entreprenör säkrat ruinen, och den kommer att hållas öppen i sommar för besökare. Åsa försäkrar att det inre murverket är säkert och att sprickorna i valven inne i ruinen är åtgärdade.

I höst väntas kommunen ta ställning till vilka åtgärder som ska göras med ruinen. 

– Vi tar nu fram ett förslag till hur vi ska återställa ruinen som måste godkännas av länsstyrelsen. Sedan återstår projektering och upphandling under hösten för att kunna återuppbygga under våren 2027, med ambitionen att ruinen ska kunna hålla öppet under sommarsäsongen även nästa år. Vi vet dock att ruinen ruvar på hemligheter, så vi kan inte garantera något öppningsdatum än, avslutar Åsa Zacharoff.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se