Höstfärgerna lyser i trädkronorna längs grusvägen till gården Mysten. I den stora fårhagen betar Gotlandsfåren i det ännu gröna gräset och om bara några dagar är det dags för klippning när ett nytt fårår tar sin början.

– Nu är tackorna fria från sina lamm och får vila. Sedan börjar ett nytt fårår när baggen släpps till, berättar Erik.

Gotlandsfåren är en nordisk ras som behöver kyla för bli dräktig, förklarar Emma. Lammen föds sedan på våren, när gräset börjar växa och betet ger bättre förutsättningar för tackorna och deras ungar.

Gården Mysten säljer även hantverk och skinnhantverk gjort på Gotlandsfårets karakteristiska lockiga ull.

Matilda Falk

De 25 fåren med sin grå, lockiga ull tillhör samma besättning som gårdens tidigare ägare Margareta och Ingemar Zachrisson hade. Det var också av dem Emma och Erik lärde sig att sköta fåren.

– Vi gick en fårkurs här 2014, innan vi visste att vi skulle börja med får eller köpa gården. Vi tyckte bara att det var kul och en chans att lära oss mer. Ingemar och Margareta är våra mentorer, berättar Erik.

Sex år senare, på hösten 2020, flyttade familjen Andersson in på Mysten. De köpte gården av paret Zachrisson, som hade förvaltat den sedan 1990-talet. Men historien sträcker sig betydligt längre tillbaka än så.

– Det var Ingemars farfar som byggde det här huset. 1892 stod det klart. Under de tre år som det tog att bygga huset bodde familjen och drängarna i den lilla stugan som du ser där nere, säger Emma och pekar genom fönstret mot äppellunden och hönsgården.

Förbi den gamla stugan löper också den gamla fägatan mot Hemsjö kyrka. Emma funderar medan hon måttar upp kaffepulver i presskannan.

– Lövhultsvägen byggdes på 1930-talet någon gång, tror jag. Så det har aldrig körts några bilar här nere, utan det var häst och vagn som gällde, säger hon.

I dag är den gamla vägen en del av Gotaleden. Vandrare passerar stengärdsgårdarna som ramar in gården och går genom en gammal trägrind, som hämtad ur en Astrid Lindgren-saga. Det ser Emma som en möjlighet att locka fler besökare till Mysten.

– Planen är att de ska kunna stanna till, besöka gården och handla något i gårdsbutiken framöver.

Erik och Emma Andersson har vitt skilda bakgrunder. Erik växte upp på en gård i bygden och har alltid drömt om en egen. Emma tillbringade sina första elva år på den afrikanska landsbygden i Tanzania, där hennes föräldrar arbetade som missionärer.

Matilda Falk

Nu får kunderna i stället handla ur parets Swish and grab-skåp. På sikt vill de öppna den gamla gårdsbutiken, men enligt Erik har nya krav på bygglov gjort planerna svårare att genomföra.

– I år ändrade man regelverket, så man måste ha bygglov för en gårdsbutik. Det motar en lite i grind, säger han med en suck.

På den EU-ekologiskt certifierade gården säljs hantverk av skinn och ull, liksom råull och garn. Familjen säljer också grönsaker, nöt- och lammkött och äppelmust gjord på både egna och andras äpplen. Nu vill de utveckla verksamheten ytterligare.

– Jag har faktiskt precis sagt upp mig, berättar Emma, som länge har närt en dröm om att bli självförsörjande.

Efter att ha gått en distansutbildning i småskalig ekologisk grönsaksodling under en av sina föräldraledigheter bestämde sig Emma för att satsa. Nästa steg är att bygga växthus intill det nya fårhuset och utöka grönsaksodlingen för att kunna sälja mer till människor i närområdet.

– Jag är inte intresserad av att åka till Göteborg och sälja grönsaker. Jag brinner för att sälja närproducerat till mina grannar. Man ska i princip kunna cykla hit och handla sina grönsaker, berättar hon och tittar på Erik.

För Erik har en annan dröm redan gått i uppfyllelse: att äga en egen gård före 40. Uppväxten på föräldrarnas gård i bygden har präglat hans syn på lantbruket. För honom handlar det om att förvalta en tradition och samtidigt bruka marken med omtanke om framtiden.

– Jag har alltid velat förvalta vår historia som lantbrukare i de här små byarna. Det viktiga för mig är att sköta gården hållbart, utifrån det jag tror på, både för min egen och nästa generations skull. För det var så man gjorde förr. Att lantbruksskogarna har höga miljövärden beror ju på att vi har skött dem som vi har gjort i generationer.

Kaffet har hunnit svalna i muggarna, som samsas med smulor från frukostsmörgåsarna på köksbordet. Precis som det kan se ut i hem där vardagspusslet ska gå ihop. Skillnaden är kanske att arbetsuppgifterna aldrig riktigt tar slut när hemmet också är en gård. 

Att få ihop allt själv utan hjälp hade varit svårt, medger paret:

– Vi får väldigt mycket hjälp av våra föräldrar! Hade vi inte haft så bra hjälp, både med barnen och med gården, hade det inte riktigt gått, säger Erik.

Trots gårdslivet hittar paret ro mellan varven: ”Det händer alltid mycket året runt, och det gäller att hitta njutningen och lugnet i varje säsong och årstid", säger Emma Andersson.

Matilda Falk

Samtidigt betonar Emma och Erik att gårdslivet är deras eget val, inte något som barnen förväntas ta efter. Sönerna får själva bestämma när de vill hjälpa till och vad de vill göra i framtiden.

– Här får de en helt annan uppväxt i frihet, där de kan springa runt fritt. De får också en förståelse för var maten kommer ifrån – att det inte bara är att åka till Ica Maxi och hämta den, säger Emma och Erik.

När oktober går mot sitt slut och november står för dörren väntar mörkare och kallare dagar. Men hösten har också en sida som paret gärna tar vara på.

– Det här lugnet, den höga luften och de vackra färgerna. Det är det bästa. Då vill man inte sitta inne och jobba. Då vill man vara ledig eller vara ute. Gå och städa, vinterförbereda eller flytta djuren. Det är fantastiskt i sådant väder, säger Erik.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se