Det har varit allt från storslagna gudstjänster och konserter till små workshops och guldkant på vissa av våra ordinarie verksamheter, konstutställning till att vi tagit fram en egen jubileumsöl.

Vid jubileum så är det helt naturligt att titta i backspegeln och minnas det som varit, men det är också en möjlighet att blicka framåt. Det är ett tillfälle att fundera över hur vi kan fortsätta vara en plats där människor kan mötas och trivas tillsammans, en plats som präglas av mångfald med ett brett utbud av aktiviteter för både stora och små.

Jag har jobbat i Råda församling drygt åtta av de tio här åren. Jag glömmer aldrig första gången min dotter varit med mig på jobbet. När vi åkte hem konstaterade hon helt enkelt att jag ”nog börjat jobba i paradiset, eftersom det både fanns snälla människor, gulliga djur och god mat där”. Paradiset kanske är att ta i, men jag är oändligt tacksam att få vara en del av det här sammanhanget och jag känner nästan varje dag att det händer något här som är värt att fira. Det kan vara att få se ett nyfött lamm ta sina första stapplande steg eller ett barn som strålar av lycka efter att ha klappat en höna. Att se människor som kommer tillbaka dag efter dag eftersom de trivs så bra här eller se förvåningen över att ”ett församlingshem kan vara så här” hos någon som är här för första gången. Att ena dagen se en barnteater och en annan mötas av Sabatons turnébuss när man kommer till jobbet. Att se barn i leriga galonkläder blandas med konferensgäster i kostym i vår restaurang. Allt det och mycket, mycket mer.

Det är så klart jätteroligt att få slå på stort och fira många tillsammans, men samtidigt har jag på senare år upptäckt att jag gläds minst lika mycket åt vardagligheter. Jag vill fira varje gång jag vaknar och jag kan ta mig ur sängen utan att vilja skrika av smärta.

Jag blir lycklig som ett barn på julafton när jag ser årets första krokus i gräsmattan utanför min ytterdörr eller känner solen värma i ansiktet. Jag blir alldeles varm inombords över att krama min tonåring och att ”facetajma” med barnbarnet. Det är fest att få komma hem till en färdiglagad middag eller en nybakad kaka en alldeles vanlig tisdag. Jag kan bli alldeles hänförd över en vacker soluppgång eller en regnbåge på himlen. För att inte tala om det storslagna i att ha fina människor i min närhet som bryr sig om mig, att jag bor i ett tryggt land, har tak överhuvudet och alltid har möjlighet att äta mig mätt.

Det är lätt att ta det vardagliga för givet, tro att det alltid kommer vara så och tänka att det vi har är självklart. Det är lätt att tro det, ända tills det kommer en dag när det inte längre är självklart, när det vi tagit för givet tas ifrån oss. De allra flesta av oss har otroligt mycket att vara tacksamma över och borde kunna fira livet varje dag. De allra flesta av oss skulle också kunna dela med oss något av det vi tar för givet till någon som saknar det vi tar för självklart. Det går att både fira och dela med sig, ofta är det till och med roligare så.

Karin Karlsson, gästkrönikor, Sävedalenbo och präst i Råda församling

Karin Karlsson