Som FN:s generalsekreterare António Guterres nyligen påminde oss: ”Sommarens extrema hetta, skogsbränder och översvämningar är en varning. Vi måste göra överskridandet så litet och kortvarigt som möjligt. Det kräver en ambition som överträffar det vanliga.”

Vi närmar oss år 2030 och det är tydligt att det krävs insatser från hela samhället. Men hur ser det egentligen ut här i Lerum, där vi bestämt oss för att Agenda 2030 med sina 17 odelbara mål ska vara styrande? När man läser kommunens senaste delårsrapport blir det uppenbart att klyftan mellan uppsatta mål och faktisk handling är alldeles för stor. Mål 11 handlar om hållbara städer. För att skapa hållbara resvanor krävs en fungerande infrastruktur för cykling. Ändå har utbyggnaden och arbetet med fler cykelbanor i Lerum i princip stått stilla sedan 2012. Mål 15 tar upp ekosystem och biologisk mångfald. Internationellt råder enighet om att minst 30 procent av naturen behöver skyddas för att hejda artdöden. I Lerum är motsvarande siffra cirka 2 procent.

Det gör Lerum näst sämst på att skydda natur på land och absolut sämst i hela Göteborgsregionen på att skydda vattenmiljöer. Mål 13 handlar uttryckligen om att bekämpa klimatförändringarna. Kommunens mål är att alla elever och anställda senast 2030 ska ha tillägnat sig kunskap om vad en hållbar livsstil innebär. Det är ett fint mål, men vägen dit är fortfarande väldigt lång. FN-dagen påminner oss om att globala mål måste nås med lokal handling, men politisk vilja krävs för att omsätta ord till handling. Det räcker inte med vackra skrivningar i delårsrapporter. Bygg cykelbanorna, skydda vår unika natur och ge våra skolor resurser att utbilda för framtiden. Om inte vi agerar lokalt, vem ska då göra det?

Annelie Ängdervik (MP)