I veckan begravdes Alingsåsprofilen Nils ”Tidan” Johansson, efter att ha gått bort i mars, 90 år gammal. ”Tidan” har genom åren främst lyfts fram genom sin fotbollskarriär, där han gjorde över 400 matcher och 68 mål med IFK Göteborg. Han var med och tog SM-guld säsongen 1957–58 och representerade svenska landslaget vid sju tillfällen.

På hemmaplan i Alingsås tränade han bland annat flera lag, som Holmalunds IF och Stora Mellby SK. Men Nils var mer än en fotbollsprofil – han var också en omtyckt lärare och klassföreståndare på Östlyckeskolan.

– Jag hade honom både i svenska och samhällskunskap, och så hade jag honom som klassföreståndare. Men han ledde även skolkören och hade instrumentalmusik, berättar Ulf Esborn, kyrkomusiker, och fortsätter med ett leende:

– Han hade ett storband här när jag började högstadiet. Där spelade jag gitarr, fast jag knappt kunde spela.

Vi träffas utanför Östlyckeskolan och valborgskänslor hänger i luften. Holmalunds fotbollsplaner är gröna och välklippta, men det är mot byggnaden med musiksalen vi rör oss. Under armen bär Ulf ett större fotoalbum och vid en gräsplätt intill Säveån stannar han till och bläddrar fram ett klassfoto. Årtalet är 1978 och i det vildvuxna gräset, omgivna av maskrosor, ligger Nils, eller Nisse som Ulf kallar honom, på marken. Runtomkring honom sitter och står hans elever från årskurs 9E. Snett bakom Nisse, med stora stålbågade glasögon och lång lugg, kikar Ulf fram.

– Det var precis här vi tog den här bilden, säger Ulf Esborn.

Han minns tillbaka till tiden då han klev in på Östlyckeskolan som högstadieelev, men allra starkast minns han sin första gitarrlektion med Nisse.

– Under den lektionen var det som om alla musikaliska bitar i mitt liv föll på plats. Jag hade spelat både fiol och piano innan, och var rätt driven får man säga, men det var något med hans sätt att förklara. På en gitarrlektion lärde jag mig mer än vad jag gjorde på fyra år på musikhögskolan.

Esborn förklarar det som att Nisse öppnade en dörr till en ny värld – både på musiklektionerna och i klassrummet.

– Som elev tänkte man egentligen inte att man lärde sig så mycket, utan man trodde att man kunde redan innan han frågade. Jag har funderat mycket på det i efterhand, för jag har märkt att de som influerats av honom och haft honom som lärare förstått saker på ett annat sätt än många andra.

Ulf menar att det är tack vare Nisses pedagogik som han själv sökte sig vidare och blev pedagog och musiker. Och när han läste på musikhögskolan överraskades han av nivån som Nisses elever höll.

– Jag insåg att vi som har lärt oss av honom höll en nivå på ett osannolikt högt plan, och att det var hans finger med i spelet som var nyckeln. Han var självlärd inom musiken och förmodligen var det det som gjorde att han förstod allt själv som han lärde ut.

”Tidan” hade ett unikt sätt att förstå musik, menar Ulf. Han har själv tagit efter honom i sitt eget yrke som musiker och körledare.

– Jag har inte någonstans i världen stött på någon som kan förklara musik på ett sådant enkelt sätt som han gjorde, och hans enkelhet har följt med mig när jag leder kör själv. När du ska förklara för ett barn hur det är att tycka om varandra kan en kram vara bättre än att försöka förklara. På många sätt hittade han annorlunda sätt att skapa självklar enkelhet som andra kan ha svårt att se.

Men Ulf lyfter också fram Nisses varma personlighet som en del av framgångsreceptet.

– Han var så otroligt vänlig och varsam, och fick människor att trivas och växa i hans närhet. Och det gör också att man lär sig saker och ting. Det fanns också någon sorts nyfikenhet på att själv lära sig nytt hela tiden.

Ulf Esborn fortsätter:

– Det kanske är någonting som kännetecknar riktigt stora pedagoger – att de fortfarande är på väg själva, och det var han nog. De säger inom idrotten att han var bättre som tränare än som matchcoach, och det kanske finns en liten likhet med hur han var som körledare också.

Genom åren har Ulf fortsatt sjunga och spela musik tillsammans med Tidan. Framför allt i hans egna Gaudeamuskören. Med jazzen som främsta genre jobbade Nisse aldrig professionellt som musiker, men kören var hans livsprojekt. En kör som till en början bestod av gamla elever som ville fortsätta sjunga tillsammans med Nisse.

– Det var en rolig kör på så vis att man inte visste om man varit med, om man har slutat eller om man var med igen. Ibland om man träffade Nisse på stan samma vecka som de skulle ha en konsert, då kanske man var med till helgen också, berättar Ulf med ett skratt samtidigt som han plockar upp sin telefon.

Ur högtalaren ljuder snart en omskriven version av Monica Zetterlunds ”Sakta vi gå genom stan”.

– Det är han som spelar, och det är en text som han har gjort. Han skrev väldigt fina sångtexter.

Ett jazzigt pianospel ackompanjeras av körens sång. Det sjungs om ett vårigt Alingsås i april och om lokala platser som Nolhaga park, Säveån och Kullingsberg – en stadsdel med färg. Det är en av låtarna kören kommer framföra på begravningen den 8 maj.

– Det är en människa jag har tyckt om och som jag har följt på olika sätt under ett helt liv. Han har format mig på flera olika sätt och mitt liv hade inte blivit vad det är utan honom. Det känns väldigt stort att få förtroendet att vara med och följa honom till hans sista vila, säger Ulf.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se