Skepp med vackra hästhuvuden, märkliga djur, avbildade människor och mytomspunna tecken.

Vad var det våra förfäder försökte säga till framtiden för 3 000 år sedan?

Det kan egentligen ingen veta, men arkeologerna Andreas Toreld och Tommy Andersson på "Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar" har sina teorier.

Under 30 års tid har de hunnit dokumentera över 3 000 motiv, som dokumenterats i totalt 18 böcker.

De arbetar främst i Bohuslän och stiftelsen har sitt säte på Vitlycke museum i Tanumshede, men i slutet av maj gjorde de en avstickare till Göteborg – och hamnade bland annat i Askim, Hovås och Västra Frölunda.

Den figurrikaste hällristningen i hela Göteborg – och kanske den finaste – hittar man faktiskt i Hovås, närmare bestämt intill Hällristningsvägen.

Beteckningen är Askim 27:1 och hällen består av 15 olika figurer som utgörs av bland annat skepp, solhjul, djur- och människofigurer, fotsulor och skålgropar. Det största skeppet är över en meter långt.

På skylten intill hällristningen står bland annat berättat att bildristningar av den här typen gjordes för 3 000 år sedan av en jordbrukande befolkning. De anses ha haft en magisk innebörd och ha varit en del av en fruktbarhetskultur.

– Tanken på att de gjorts för vår skull, ett medvetet budskap till framtiden, tycker jag är lite häftig. De knackade in sina budskap, berättelser om sin samtid, i den hårda grunden med en tanke om att fästa det i berget för evinnerliga tider. Det känns stort på något sätt, säger arkeologen Andreas Toreld.

Han menar att det är en obeskrivlig känsla när man först kommer till en plats och lyfter på mossan.

– Det är det bästa ögonblicket, innan man vet vad som döljer sig därunder.

När ristningen väl är framme så kan man ofta konstatera att den såg ungefär ut som det brukar, kanske med några nya detaljer som man aldrig sett innan.

Det vanligaste motivet är båtar av olika slag – något som kan tolkas som en vilja att berätta om en tid då man började göra långfärder.

– På bronsåldern började man åka till åtminstone England, men antagligen ännu längre för att handla till sig brons.

För att lättare kunna se och dokumentera hällristningarna kritar man tillfälligt i dem med hjälp av en blandning av kritpulver och vatten, men färgen försvinner redan efter första regnet.

Däremot är nyligen dokumenterade ristningar tacksamma att besöka då de grävts fram ordentligt och sopats rena.

En annan populär hällristning, föreställande ett magnifikt skepp med vackra hästhuvudstävar med spiralformad mule, finns mellan Askims sörgårdsväg och Hults gata. Även den finns skyltad och har beteckningen Askim 87:1.

– När vi kom dit upptäckte vi att den inte var så bra vårdad, så vi fick sopa bort ganska mycket mossa. Men nu syns den bra igen, den är också rätt så djup så man har inga problem med att se den även när den inte är imålad, berättar Andreas Toreld.

De flesta hällristningar ligger på privata tomter, men så länge de är utmärkta med skyltar så går det bra att besöka dem.

I en privat trädgård på Bockhamnsvägen i Hovås, på väg ner mot Hovåsbadet, finns ännu en fin lämning bestående av båtar och djur.

– Det ser ut som att det är ett djur som diar ett annat, samt de vanliga båtmotiven.

Under arkeologernas tripp till Göteborg hann de även med att gräva fram två skepp intill ett bostadsområde på Traneredsvägen i Påvelund. Det största skeppet på hällristningen, som har beteckningen Västra Frölunda 68:1, är över två meter långt.

– Den var helt igenvuxen när vi kom dit, så vi fick verkligen gräva fram hällristningen. Nu kan man passa på att gå och titta på den, innan den växer igen.

Ibland har arkeologerna till och med lyckats hitta stenen som använts för att knacka in motiven på bergshällen.

– Förra året hittade vi knackstenar intill själva hällen på två olika ställen. Människorna har knackat in det sista skeppet och sedan lämnat verktyget bredvid innan de gått därifrån ungefär. Det är häftigt, säger Andreas Toreld.

Har du slagits av tanken på att själv rista in ett budskap för framtiden?

– Jag ser detta som min livsuppgift, att dokumentera hällristningarna. Jag och min kollega Tommy Andersson har hittills gett ut 18 böcker om dem och det är vårt bidrag till framtiden.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se