Vi hoppas att våren snart ska infinna sig och att koltrasten ska sjunga sin serenad. Sedan hoppas vi att sommaren ska komma med värme och frodig natur, lediga dagar vid havet eller vid den mjuka sjön. Strandpromenader i den varma sanden, en båttur på ett glittrande hav eller bara en lat dag i hängmattan eller hammocken. 

Alla hoppas vi på olika händelser och dagar. I år hoppas många människor på fred i världen och dagar utan skräck. Att barnen ska kunna äta sig mätta, att bomberna ska sluta falla och att livet återgår till det normala. Hoppet är definitivt olika beroende på var i världen du befinner dig. Medan vi hoppas på lediga, lata dagar vid havet, i stugan på en sommaräng hoppas många på fred och en dag då de kan äta sig mätta, en dag då ljudet av bomber inte skrämmer barnen och att åter ha tak över huvudet. 

Medan vi hoppas på att våren och sommaren ska infinna sig vill vi naturligtvis att det ska bli fred i världen så att TV-nyheterna kan förmedla positiva nyheter och att allt ska vara som vanligt. Men vår känsla om hopp och längtan ser annorlunda ut. Med all oro och alla orättvisor känns det oundvikligt att ej hjälpa till och det har nog aldrig getts så mycket gåvor till olika organisationer som nu. Det är bara att hoppas att allt kommer i rätta händer.

Nu försvann solen bakom molnen, det blev mörkt igen, regnet hänger i luften och fågelsången, som fyllde himlen på min morgonpromenad har tystnat. Men hoppet om en dag med vårkänsla finns kvar och den känslan ska jag spara på.

Det kan tyckas torftigt att hoppas på att våren och sommaren ska infinna sig när en stor del av världen brinner och oskyldiga människor drabbas. Det är inte rättvist och känslan av orättvisa hoppas jag kunna förlika mig med genom att göra mitt bästa. Det hoppas jag på.

Nu sover min lilla hund på min säng nära mitt skrivbord. Hon drömmer och hoppas. Undrar vad hon hoppas på? Förmodligen en god lunch med lite god korv, ett nytt tuggben och en eftermiddagspromenad i skogen. Hon ser lugn och trygg ut, ibland kommer det ett litet snarkljud och hon verkar hoppas på en lugn förmiddagssömn. Tanken på att vara en liten hund är skön. Inga stora bekymmer, att ovillkorligen ge kärlek och få tillbaka, att belönas med en godbit lite då och då. Ja, ganska ofta och att vara helt omedveten om oroligheter i världen verkar idealiskt.

Det dröjer innan sommarängen har tagit på sig sin finaste klänning, men hoppas kan man alltid.

Karin Manzoor

redaktionen@lokalpressen.se