För lika mycket som jag vill hoppa över vintern och gå i ide i november, lika tacksam är jag när våren kommer. Kanske till och med mer. Jag log för mig själv där i bilen och konstaterade att jag tagit mig igenom ännu en vinter. Sedan dess har jag också njutit av en hel slänt av tussilago på min väg hem från jobbet och ett överflöd av vitsippor i gläntorna intill Råda kyrkogård.

Av buskar som skiftar i olika nyanser av grönt, det blommande magnoliaträdet på parkeringen vid kulturhuset i Mölnlycke och trädet hemma på parkeringen där knopparna blivit mer och mer rosa. Av solen som värmer, lukten av regn och ljudet av fågelkvitter. Av att hänga undan den tjocka vinterjackan, de varmaste tröjorna och lägga undan isskraporna i bilen. 

Våren är absolut min bästa tid på året. Jag njuter av att dagarna blir både längre och varmare. Jag kommer på mig själv med att le när jag ser människor som blir stående på gården en extra stund och pratar med varandra. Jag blir alldeles varm inombords när jag ser små barn som vinglar fram på sina små cyklar för första gången. Jag fylls av hopp när årets första maskrosor dyker upp i sprickorna i asfalten. Våren påminner mig om hur mycket jag saknat ljuset och värmen. Livet som återvänder i naturen påminner om att döden inte kommer få sista ordet i den här världen. Att livet kommer tillbaka på nytt och på nytt och på nytt. För blommorna. För flyttfåglarna. För oss människor.

Sedan har jag såklart dåliga dagar även på våren. Arga dagar då jag mest av allt vill skrika högt åt all världens orättvisor och maktfullkomliga ledare. Ledsna dagar då ljuset inte når hela vägen för att skingra de mörka tankarna. Frustrerade dagar då det mesta skaver på insidan och jag inte vet ska ta mig till med värken i kroppen. Dagar då jag behöver hjälp att se det vackra och påminnas om ljuset och hoppet.

Jag tror dessvärre inte att jag är den enda som tänker och känner så. Jag tror att vi alla behöver hjälp att se det goda, det fina och det vackra omkring oss emellanåt. Så låt oss hjälpa varandra. Inte för att vi kan lösa alla världens bekymmer, men för att vi kan se till att ingen behöver bära allt det svåra ensam. För att vi kan erbjuda en axel att gråta ut mot eller en stund då vi delar tystnaden. För att vi kan lyssna på en annan människas berättelse eller göra något tillsammans som skingrar tankarna. 

Så låt vårens ljus fylla våra sinnen och tankar. Låt vårens värme läka våra hjärtan. Så låt vårens hopp spira och växa i våra liv. Och framför allt låt oss ta hand om varandra. Inte bara på våren, utan året runt.

Karin Karlsson

redaktionen@lokalpressen.se