Det är en solig vårdag när Lokalpressen stiger in i Gösta Engströms bostad i Lerums centralort, där han bott sedan John F. Kennedy valdes till president och Beatles fortfarande var okända ynglingar i Liverpool.

–  Det var mycket folk här i förra veckan och uppmärksammade mig, det var väldigt fint. Även er fotograf var här och plåtade, har dock tappat namnet på honom just nu, det är inte helt lätt i min ålder.

Gösta fyllde alltså 100 år nyligen – en ålder få når upp till, men kanske ännu mer imponerande är hur klart han minns både detaljer och sammanhang från ett långt yrkesliv och en aktiv fritid med engagemang i inte minst den lokala Lions-klubben.

Flytten till Lerum blev början på en ny fas i livet, en som kom att bestå. Efter uppväxten i Norrköping flyttade han till Kristinehamn och därefter vidare till London för att läsa engelska. Där han träffade sin blivande hustru, Pamela och paret flyttade till Sverige och Stockholm där han fick anställning som försäljningschef på ett agenturföretag för livsmedelsprodukter från England och USA.

– 1958 sökte jag anställning som inköpsassistent för livsmedel på Turitz & Co. Det var de som ägde Epa-varuhusen, vilka var populära, när jag började fanns det ett 60-tal varuhus och när jag slutade var vi uppe i 80.

När den dåvarande inköpschefen oväntat gick bort, blev Gösta erbjuden att ta över. Det innebar flytt till Götet – och något år senare vidare till Lerum dit hela familjen flyttade.

–  En bekant berättade att Sparbanken i Göteborg höll på att sälja ut ett nytt radhusområde här i Lerum. Vi åkte hit, och då var det bara tre hus av fyrtio som var sålda, så vi kunde välja och vraka. Pamela och jag fastnade för ett gavelhus utan trafik och med lekplats precis utanför. Perfekt för en barnfamilj, perfekt för oss.

Sedan dess har paret bott i samma hus – i snart 65 år. Icke att förglömma med avbrott för några år i mitten av 60-talet när familjen omlokaliserades till Liberia då Gösta hade arbetade med livsmedelsinköp för gruvföretaget Lamco.

- De åren erbjöd med upplevelser som skiljde sig väsentligt från vad familjen var vana vid i Sverige, och det kom att betyda väldigt mycket för oss. Vi trivdes väldigt bra där.

Gösta arbetade vidare i varuhusvärlden under många år med livsmedelsinköp, vilket tog honom till både Östeuropa och den afrikanska kontinenten. Särskilt spännande var resorna som ledde bakom järnridån.

–  Jag reste till bland annat Jugoslavien, Bulgarien, Rumänien och Östtyskland. Det var internationella mässor i städer som Leipzig och Zagreb, där man kunde hitta bra produkter till våra varuhus.

Han berättar om besök på konserveringsfabriker ute på landsbygden, där produkterna ofta höll mycket hög kvalitet – delvis tack vare att de exporterades till amerikanska militärbaser i Tyskland. Yrkeslivet krävde så stort engagemang att han knappt hann upptäcka sin nya hemkommun.

–  Lerum var under många år mest en plats att sova och bo på. Jag reste ju så mycket, så det blev inte att man fördjupade sig i bygden riktigt. Däremot firade vi ofta midsommar här i parken mellan radhusen och vi hade också ett visst umgänge med andra familjer i vårt kvarter.

Även om det resandet har varit en stor del av livet blev det lokala engagemanget viktigt för Gösta – framför allt i Lions Club Lerum, vilken han var med och grundade 1961.

–  Det var ett gäng här i Lerum som ville göra skillnad. Vi startade klubben och det blev snabbt fin sammanhållning. Jag var engagerad där i många år, vi hade insamlingar av gamla möbler och prylar från folks vindar och förråd som vi sedan auktionerade ut uppe i en gammal lada i närheten av Södra långvägen.

1973 anslöt sig Gösta till Odd Fellow-orden där han kom att träffa sina allra bästa vänner under den senare delen av livet, särskilt de senaste decennierna.

Vänskapsbanden har spelat en stor roll i livet, något han återkommer till flera gånger under intervjun. Han visar en nött gammal guldring som han och ungdomskamraterna i Norrköping bar som ett löfte om livslångt kamratskap. De fortsatte att träffas och göra aktiviteter genom alla år. Idag är Gösta den enda kvar i livet.

–  Jag har haft många goda vänner genom alla livets faser egentligen. Det betyder mycket, särskilt när man blir äldre, att man minns saker tillsammans. Nu är det ju så att många har gått bort, det är priset man får betala för att uppnå en så hög ålder, folk dör ifrån en, säger han.

Mycket i Lerums kommun har förändrats sedan Gösta och Pamela flyttade till radhuset. Han minns tillbaka:

–  När vi kom hit fanns det inga affärer i vårt bostadsområde. Man fick handla på Brobacken – där låg det speceriaffärer, en ostaffär, en köttaffär och till och med ett privat apotek där apotekaren blandade sina egna mediciner, berättar han.

–  Solkatten köpcentrum fanns ju inte heller. Det kom nog i början av . Jag minns inte exakt.

Även om området har förändrats trivs han fortfarande, Ica Nära Hallsås var ett välkommet tillskott som han och Pamela har haft på bekvämt gångavstånd i många år nu.

–  Det har varit ett väldigt bra ställe att bo på. Lugnt, tryggt, nära till naturen. Och vi har trivts väldigt bra i huset här.

Fortfarande sköter Gösta vissa inköp och enklare matlagning men paret har hemtjänst som hjälper till i vardagen. Nu har de genom kommunens försorg fått plats inom äldreomsorgen där de kommer att ha egen lägenhet.

–  Vi vet inte exakt var vi hamnar än, men det känns bra, vi behöver ett mer praktiskt boende med mer hjälp, Pamela fyller 96 och har svårt att röra sig, jag är 100 år, vi klarar inte med att sköta huset ordentligt längre.

Radhuset kommer dock att stanna inom släkten då det är bestämt att ett barnbarn med familj flyttar in. Det är lätt att glömma att Gösta är 100 år när man pratar med honom – han har visserligen hörapparat och även synen har försämrats, han har gråstarr och gula fläcken sedan många år, men de grå cellerna är det inget fel på.

– Jag tycker inte man ska sitta och räkna på hur många år man har kvar. Det viktigaste är att leva medan man kan. Jag har haft ett rikt liv, med mycket glädje, god hälsa och många fina möten och människor omkring mig. Det får man vara tacksam för.

På frågan vad han har för tips för att leva ett långt liv, svarar han efter viss betänketid:

– Var nyfiken. Res om du kan. Engagera dig i något större än dig själv, vårda dina relationer. Jag tror även att det är viktigt att bygga upp en bra grundfysik tidigt i livet, kanske i åren mellan 15-25 kanske, det kan man leva på länge, säger han. 

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se