Jämlikhet och delaktighet ska vara styrande, målet är att den enskilde ska få möjlighet att leva som andra och försäkras goda levnadsvillkor. Kommunen ska utreda behov och erbjuda det stöd och den service som individen behöver för att uppfylla detta men en insats enligt LSS ska inte enbart erbjudas formellt, utan också vara praktiskt och individuellt utformad så att den faktiskt motsvarar den enskildes behov, önskemål och förutsättningar. 

Kommunfullmäktige i Alingsås får regelbundet ta det av beslut enligt LSS som inte verkställts, alltså inte genomförts i praktiken. Det innebär att individer som enligt lag har rätt till stöd, exempelvis daglig verksamhet, personlig assistans, kontaktperson eller boende med särskilt stöd, inte får det stödet i praktiken. 

På sammanträdet i maj ställde jag frågor om detta till Vård- och omsorgsnämndens ordförande och fick till svar att individer ofta tackar nej till insatser de erbjuds och att ”det är ett stort bekymmer för oss, folk som tackar nej”. Hon sa också det ”inte är så mycket vi kan göra åt det”. Jag håller inte med ordförande utan tänker istället att det finns mycket kommunen kan göra. LSS bygger på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. Stödinsatser ska så långt som möjligt utformas i samråd med den enskilde och med hänsyn till personens egna önskemål om hur livet ska kunna levas. En insats som i praktiken inte utgår från individen och som begränsar individens möjlighet att vara delaktig i samhällslivet, upprätthålla sociala relationer, arbeta, studera eller leva på liknande villkor som andra kan enligt Centerpartiet inte anses uppfylla lagens krav på goda levnadsvillkor. 

Signaler om att kommunen inom LSS-verksamheter kan vara på väg mot enheter med samlokalisering och mixade insatser samt storskalig drift (Vård- och omsorgsnämndens genomlysning 2025-2026) skapar oro för att individens behov, önskemål och förutsättningar i framtiden får ännu mindre betydelse. Om en person tackar nej till en erbjuden insats bör kommunen inte automatiskt utgå från att ansvaret är fullgjort genom själva erbjudandet. Ett avböjande kan istället vara ett tecken på att insatsen inte är tillräckligt anpassad för att uppnå lagens intentioner. Kommunen bör då arbeta lösningsinriktat och analysera varför insatsen inte fungerar för individen och överväga hur stödet kan utformas på ett mer ändamålsenligt sätt. 

Fokus bör ligga på att förstå individens behov och undanröja hinder för delaktighet. Ett sådant arbetssätt ligger enligt Centerpartiet i linje med LSS intentioner om individanpassning, självbestämmande och rätten att leva som andra i samhället. 

Heidi Hankanen Ängberg (C)