Mätt och belåten – en krönika om att vara lagom
"Lyckligtvis slapp våra tonåringar uppleva mikrovågsugnens intåg i folkhemmet på 80-talet", skriver krönikören.
Lokalpressen/AI
Mina tonåringar har doktorshatt i näringsdeklarationsläsning på matförpackningar. De har disputerat vid fakulteten för halvfabrikatshat. De stoltserar med självutnämnda professurer inom områden som konserveringsmedel, färgämnen, sötningsmedel och smakförstärkare. Och självklart är denna chockattack av hälsomedvetenhet beundransvärd. Synd bara att den skjuter familjens matbudget rakt genom taket.
Hänger man med tonåringar måste man vara ordentligt påläst i näringslära. Och där är jag vilse i pannkakan. Korkad, helt enkelt. Protein är varken en planet eller en atom. Uttryckt i brottartermer ligger jag i permanent parterrläge, vidöppen för rullningar på köksgolvet som en krockdocka. På föräldraskapets landsväg skolas vi i sådant som vi aldrig ägnat en tanke åt. Man blir hjärtevarm av ungdomscharm. Så är det bara.
Men visst kan matlagning åt ungdomar vara ett nervöst trippande över hälsofundamentalismens minfält. Man rör om i grytorna åt gänget som har örnkoll på entrecote, ryggbiff och råkost. Fel blandfärs är likvärdigt med arsenik. Fetthalten i procent, tack? Har gubben slängt förpackningen utan att läsa på den? Fågel, nöt eller fläsk? I deras ålder behövde jag pekböcker med bondgårdstema för att förstå skillnaden mellan köttsorterna på tallriken. Och till råga på allt brydde jag mig inte det minsta.
Kanske borde man varit petigare och mer intresserad redan då? Bara under arbetet med denna text har jag tvingats googla ”processad mat” otaliga gånger för att förstå begreppet fullt ut. Jag har lärt mig en del. Tror jag. Eller så har all den där konserverade frukten i sockerlag jag fick till efterrätt på 70-talet fått hjärnan att korrodera.
Vad vet jag då exempelvis om kött? Oroväckande lite! Visst hände det att farsan grillade på somrarna men det som lades på gallret genererade aldrig några heta fettdiskussioner. Inte heller de grillade kycklingarna som mamma köpte på Billhälls i Sisjön. Som barn upplevde vi dessa som obeskrivligt lyxiga. Doften var himmelsk och skinnet alltid det godaste. I tonåren insåg jag till min stora besvikelse att folk grillade kyckling även hemma. Sådana människor betraktade jag länge som opålitliga, på gränsen till kufiska figurer.
Lyckligtvis slapp våra tonåringar uppleva mikrovågsugnens intåg i folkhemmet på 80-talet. Det är historiskt intressant hur en skräpmatsvärmare kunde välkomnas med ett sådant rungande halleluja som på den tiden. På högstadiet umgicks jag bekymmerslöst bland jämnåriga helfabrikatsbarbarer. Luncher och mellanmål kunde vara lika ultraprocessade som ljuva. Resan började med att en blytung, vitfärgad låda parkerades på köksbänken. Innandömet sprutlackerades raskt i rött, brunt och gult. När maten var klar plingade en liten bjällra i samma tonart som i ett parkeringshus från Fischer-Price. Medan min kropp gräddades i fryspizza och Gorbys, smörstektes hjärnan i OKEJ-tidningar och Accept-skivor. Sångaren Udo verkade äga en förstklassig mikrovågsugn. Han ser mätt, belåten och synnerligen mänsklig ut än idag.
Naturligtvis är jag inte dummare än att jag är tacksam för att tallriken blivit något sundare. Som sagt: inför den nya hälsomedvetenheten står jag mestadels i stram givakt och med varm beundran. Men inte utan några rågade matskedar snabbmikrad föräldraoro. Ett slaviskt hälsotänk kan stressa en ung människa huvudstupa i fördärvet. Om träning, utseende och matvanor alltid förväntas ligga på maxnivå är många unga på väg mot ett mentalt ödelandskap. Hullfria skönhetsdockor och fitnessrobotar huserar fritt i flödet. Samtidigt kan ungdomar 2026 må riktigt, förbaskat dåligt – trots att idrottsritualer och kostregler följs till punkt och pricka. Det har aldrig varit lättare att rasera en tonårings självbild och självförtroende.
Och vad hände för resten med den svenska lagomheten? Säljs den fortfarande på tub med evigt hållbarhetsdatum? I sådana fall skulle jag rekommendera att smörja in kroppen med en generös klick varje morgon och kväll. Den har gjort människor hyfsat nöjda med sig själva så länge som folkminnet kan minnas.
David Hultén – mätt, belåten och lagom Hovåsbo
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.
