Det är Nysäterbon Christer Andersson som först hör av sig. På telefonen låter han upprörd.

– Det ser ut som att det har varit en storm. Det ser ju för jävligt ut.

När vi möts vid Örtjärn är det i stället hans fru Lilian som tar emot och visar vägen runt sjön. Den första vårsolen kastar ljus över vattnet – och högar av grenar, uppstickande stubbar och fällda träd. Runt ungefär halva sjön har kommunen röjt. Nu ligger ris, kvistar och stammar spridda, både längs promenadstråket och ute i vattnet.

– Det här är ju inte klokt. Det ser ut som majbrasor, säger hon och nickar mot en hög med avkapade grenar.

Hon och maken har bott i Nysäter i 19 år. Ötjärn ligger bara ett stenkast bort och är en populär promenadslinga.

– Det är väldigt fint här i området. Det är därför det är så tråkigt att det har blivit så här.

Arbetet utfördes i höstas. Sedan dess har träden och grenarna blivit kvar.

– Det har legat här hela vintern. Alla man pratar med tycker att det är jättefult och undrar när det ska tas bort. Men det ska det ju inte, säger Lilian.

Hon berättar att hon tidigare varit i kontakt med kommunen i samband med röjningar i området.

– Då fick jag höra att det skulle återgå till naturen. Men det som gjordes då har legat kvar i minst 15 år – och det har ju inte återgått till naturen än. Och det här nya lär väl ligga här i minst 50 år till, säger hon.

Hon pekar ut över vattnet där en björk ligger fälld.

– I den här lilla dammen simmar det änder annars. Nu är det fullt med bråte.

Kommunens besked är att träden och grenarna medvetet har lämnats kvar för att gynna den biologiska mångfalden. Lilian säger att hon förstår tanken, men inte utförandet.

– Jag är inte emot att de tar ner träd och grenar. Men det får ju inte göras på det här sättet, i sådana mängder. De hade kunnat lägga det lite snyggare vid kanten eller på platser som man inte har så ont av – inte som stora påskeldar och träd som fälls rakt ut i vattnet.

Hon menar också att arbetet påverkar upplevelsen av området.

– Allt det här förtar intrycket av den här vackra platsen. De hade kunnat gallra och göra jättefint.

Vid sidan av stigen ligger också en gammal grillplats, delvis murken och i dåligt skick.

– Och här är den här fruktansvärda grillplatsen som är helt förfallen. Nu finns det ju virke för att kunna rusta upp den. Att bara lämna allt är ju slöseri med pengar också, säger Lilian.

Flera hon har pratat med har reagerat likadant på röjningen.

– Alla tycker att det är jättetråkigt och undrar när det ska tas bort. När man säger att det ska ligga kvar blir folk helt förvånade.

Hon berättar att några grannar redan har hört av sig till kommunen.

– En har mejlat och en har ringt. Men det känns som att kommunen inte riktigt vill ta tag i det. Att det skulle vara bra för djuren känns som en ursäkt. Man sköter grönområdena utanför centrumområdena dåligt, tycker jag.

Samtidigt lyfter hon också en oro för säkerheten, särskilt vid badplatsen.

– I vintras rullade barn ut stubbar på isen. Här badar ju folk, och nu kommer de ligga kvar under vattnet. Det kan ju inte vara bra.

Kommunen bekräftar att man fått in många frågor om gallringsarbetet vid Ötjärn och beskriver åtgärden som en del av ett medvetet arbete för att stärka naturvärdena. Enligt landskapsarkitekt Mikaela Karlsson handlar det om att skapa livsmiljöer för växter, svampar, insekter och djur.

– Död ved fungerar som en viktig livsmiljö för många arter. Det råder stor brist på död ved i landskapet, och därför arbetar vi aktivt med att skapa natur- och skogsområden som främjar biologisk mångfald, säger hon.

De fällda träden och grenarna som lämnats kvar kallas faunadepåer. Syftet är just att ge livsutrymme åt organismer som är beroende av död ved för att överleva.

– Det här sättet att arbeta kan upplevas som stökigt om man är van vid att det städas bort efter röjning. Men ur ett ekologiskt perspektiv är det nödvändigt att omvärdera hur vi sköter våra naturområden. Det är ett medvetet val som bygger på aktuell kunskap om naturvård och hållbar förvaltning. Genom att låta naturen ha ett mer stökigt och naturligt utseende bidrar vi till ett rikare och mer motståndskraftigt ekosystem, säger Mikaela Karlsson.

I området har kommunen också arbetat med så kallad veteranisering av träd – åtgärder som ska efterlikna strukturer hos riktigt gamla träd och skapa variation i ett annars jämnårigt bestånd.

– Det kan handla om att ringbarka delar av träd, skapa håligheter för fåglar och fladdermöss eller forma stubbar så att de liknar stormfällda träd, säger hon.

Även träd som lagts i vattnet är en del av arbetet.

– Vi har fällt träd ner i sjön för att skapa boplatser åt fisk och andra vattenlevande organismer.

Samtidigt betonar kommunen att arbetet inte är avslutat.

– Vi kommer att följa upp insatserna som gjordes under hösten för att se vad som fungerat bra och vad som kan behöva justeras framöver, säger Mikaela Karlsson.

Hon påpekar också att det här inte är något unikt för just Ötjärn.

– Vi har faunadepåer på många platser i kommunen.

Lilian tycker inte att kommunen har varit tydlig med vad som skulle hända.

– Det är ingen som har sagt någonting. Att det här kommer att göras och varför, och att det inte ska tas bort. Det får man veta först när man ringer och frågar.

Hon stannar till och ser ut över granriset som ligger utspritt vid spången ner mot vattenbrynet.

– Jag skulle önska att någon från kommunen kom ut hit och tittade. Det går lätt att säga att det ska ligga kvar och återgå till naturen när man sitter på kontoret – men har de varit här och sett hur det ser ut?

Hanna Uhlin

hanna.uhlin@lokalpressen.se