Sista veckan med gänget slutade i silver – och sorg
De samlades en sista gång för att spela handboll, skratta tillsammans och njuta av ännu en Partille Cup. Många hade inte rört en handboll på flera månader och flera visste att det här skulle bli deras sista matcher i Baltichovs vita matchtröja.
Men veckan kom att handla om betydligt mer än resultat. Mitt under turneringen nåddes laget av beskedet att klubbens uppskattade materialförvaltare Ingemar “Inkan” Selander gått bort.
Det började långt ifrån perfekt. Efter förluster mot Kärra och spanska Club Deportivo Iplacea gjorde att Baltichovs B21-lag tidigt såg ut att missa de stora rubrikerna. Men det var egentligen aldrig därför spelarna hade samlats.
Många hade lagt handbollskarriären åt sidan. Några hade inte spelat på flera år. Andra visste redan innan första avkast att Partille Cup skulle bli deras sista vecka tillsammans.
När klubben frågade den avgående A-lagstränaren Max Bågenholm om han ville leda laget en sista gång blev svaret ja.
– Gemenskapen är det som gör Partille Cup. Man träffar folk man inte sett på hela året och får hänga med ett gött gäng en sista vecka, sa han tidigt under turneringen.
Även om laget gick in med inställningen att ha roligt fanns tävlingsinstinkten kvar.
– När man står där med bollen vill man ju vinna. Det sitter i ryggmärgen, skrattade Philip “Munken” Carlsson, som spelade sin första – och sista – Partille Cup med Baltichov innan flytten till Jönköping för studier.
Han har deltagit i turneringen ett tiotal gånger.
– Matcherna är egentligen bara ett plus. Det är allt runt omkring som är Partille Cup.
Målvakten Oliver Garcia blev en av lagets stora profiler under veckan.
Efter segern mot tyska MTV Dänischenhagen log han brett när han fick frågan om finalspel.
– Vi ses på lördag, svarade han självsäkert.
Då kändes finalplatsen mest som ett skämt. Några dagar senare stod Baltichov faktiskt där.
Mitt under turneringen förändrades stämningen. Klubbens materialförvaltare sedan nio år, Ingemar “Inkan” Selander, hade avlidit efter en tids sjukdom. Beskedet slog hårt mot hela föreningen.
– Det var mycket att ta in. Jag och lagkapten Anton Fjelner besökte honom flera gånger den sista tiden. Senast vi sågs i fredags “skällde” han på mig och sa att jag skulle coacha bättre, berättar Max Bågenholm med ett sorgset leende.
– Det var en fantastisk människa. En riktig föreningsprofil. Jag kommer sakna honom väldigt mycket.
På Baltichovs hemsida beskrev klubben honom som en varm, engagerad och omtänksam människa som alltid satte föreningen främst.
Och trots motgångarna fortsatte laget spela handboll. En knapp seger mot Kroppskultur säkrade en fjärdeplats i gruppen och i B-slutspelet började allt stämma. Efter en walkover mot Levanger väntade rivalen Backa HK i semifinalen.
En fysisk och smågrinig match, precis som så många gånger tidigare mellan lagen. Baltichov vann med 22–19.
– Den här matchen spelade vi för “Inkan”. Backa HK var kanske inte en av hans favoriter, säger Max Bågenholm med ett skratt.
Därmed väntade final mot elitlaget Täby HK tidigt på lördagsmorgonen.
Redan klockan 09.30 fylldes plan 12 på Heden av publik. Baltichov stod upp imponerande. I paus var det 8–8. Men Täbys rutin avgjorde under andra halvlek och finalen slutade 16–14.
Silvermedaljerna hängdes runt halsarna på spelarna, men glädjen blandades med vemod.
Dessutom tvingades lagets skyttekung William Westlund lämna semifinalen med en befarad korsbandsskada.
För många blev slutsignalen också slutet på flera år tillsammans.
Ett flertal spelare lämnar Baltichov inför hösten och även Max Bågenholm gör sin sista match som tränare i klubben.
Kanske var silverpokalen aldrig det viktigaste. Det som kommer leva kvar är veckan tillsammans.
Skämten mellan matcherna. Dagarna på Heden. Ledarfesten som “Den sista natten med gänget”.
Och minnet av “Inkan”, som alltid kommer att vara en del av Baltichov.
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.