De 37 nybyggda radhusen i Mellby Storegårds samfällighetsförening stod klara för inflyttning 1980. Med på ”köpet” fick man även en gemensamhetslokal – ett gammalt soldattorp från 1795. Till en början användes torpet till aktiviteter såsom gemensamma julfester, luciafester, påskfiranden och gemensamma fester. Nuförtiden används det mest till föreningsstämmor, styrelsemöten och som fikalokal när det är städdagar. Det går även att boka det till privata tillställningar.

– Vi har alltid förvaltat en gemensamhetslokal, men nu har det plötsligt blivit en kulturbyggnad vilket innebär en hel del extra ansvar. Men det var inget vi fick besked om till en början, utan det uppdagades i fjol när vi såg att det var stora skador på stenfoten och kontaktade kommunen för hjälp med bidrag för renovering, berättar föreningens ordförande Gunnel Hörlyk som flyttade till Mellby med familjen 1983.

Anledningen till att man bad om ekonomisk hjälp från Partille kommun är att torpet står på kommunmark. Gunnel och föreningen fick då reda på att torpet i det kommande kulturmiljöprogrammet bedömts ha ett särskilt kulturhistoriskt värde.

– Efter det gjorde kommunen ett tillsynsbesök och ställde kravet att vi måste göra en byggnadsantikvarisk utredning och även ta fram en underhållsplan. Vi blev ålagda kostnader och ansvar vilket kändes väldigt betungande för föreningen.

Den byggnadsantikvariska utredningen från Västra Götalandsregionens kulturförvaltning genomfördes förra sommaren och med den följde också en underhållsplan som föreningen nu arbetar efter.

– Vi måste följa direktiven, för man får inte låta sådana här gamla hus förfalla. Då kan det bli vite. Vi får sköta om detta, men det kräver stora arbetsinsatser och stora kostnader. Naturligtvis hade vi haft kostnader för underhåll även om huset inte hade ett kulturhistoriskt värde. I begynnelsen står det att kommunen upplåter fastigheten till de kommande radhusägarna att användas till gemensamhetslokal. Det står inte överlåter och då tolkar vi det som att kommunen fortfarande har ett ägandeskap, säger Gunnel och fortsätter:

– Om man tittar på lantmäteriet så är det kommunen som äger fastigheten. Kommunen säger att de bara äger marken och att föreningen äger huset och att de därför inte kan bidra ekonomiskt. I och för sig har ägandet ingen betydelse när det gäller kostnadsansvar. Genom en lantmäteriförrättning har föreningen fullt ansvar för förvaltningen, men det är faktiskt kommunen som äger huset. Vädjan om ekonomiskt stöd handlar inte om en skyldighet för kommunen att bidra, utan mer om kommunens intresse av att stödja bevarandet av kommunens näst äldsta byggnad.

För några helger sedan höll föreningen i en fixar- och röjardag vid torpet. Det har även pågått andra renoveringar av gemensamhetslokalen sedan beskedet kom samt att föreningen kontinuerligt under åren har skött om huset.

– Det var väldigt glädjande att så många ställde upp och jobbade med torpet med sån energi och entusiasm, trots att vi inte fått ett öre i bidrag för detta, fastän vi håller kommunens nästa äldsta hus vid liv. Det är bara Partille herrgård som är äldre, vad jag vet, förutom kyrkan förstås.

På arbetsdagen renoverades bland annat entrén, samt att en vägg byttes ut som sen målades med röd slamfärg i enlighet med gammal byggnadsteknik. Innan dess har det läckande entrétaket lagats och man har även målat fönsterkarmarna med linoljefärg.

Hur mycket extra kostnader har detta bidragit till?

– Det vet vi ännu inte. En stor kostnad gäller renoveringen av stenfoten. Den har vi fått köpa in av en entreprenör. Vi har också fått köpa in den byggnadsantikvariska utredningen som är en större kostnad och så är det materialkostnader. Självklart har vi haft kostnader även utan kommunens inblandning. Sen har en del av oss lagt ner otroligt många timmars jobb på detta, men det går ju inte att värdera på det sättet, säger Gunnel.

Jonas Bengtsson

jonas.bengtsson@lokalpressen.se