Det är en av maj månads varmaste dagar och i gräset bakom Lerums gymnasium sitter tredjeårselever på estetiska programmet bild och formgivning djupt koncentrerade över sina studentoveraller med penslarna i hand. På en av innergårdarna ligger sprayfärgen tung där elever på naturvetenskapliga programmet precis förvandlat vita overaller till färgglada konstverk.

Gemensamt för eleverna är att de just nu räknar ner de allra sista dagarna innan nästa kapitel i livet tar vid.

– Vi är så taggade på studenten nu, säger Alva Mattsson i klass NA23 och får snabbt medhåll av sina klasskompisar.

Men bakom förväntningarna inför utspring, studentflak och firande finns också en annan känsla. Nästan alla elever beskriver studenten som ett stort steg – fyllt av både frihet och osäkerhet.

– Det är skräckblandad förtjusning, konstaterar Klara Svensson, från estetiska programmet bild och formgivning, och fortsätter:

– Det är jätteroligt att ta studenten, men samtidigt jobbigt att lämna sina klasskompisar och lärare. Och så har man kanske inte riktigt koll på vad man ska göra efteråt.

Både bland esteterna och naturvetarna återkommer samma tanke: först behövs en paus. Ett eller flera sabbatsår lockar betydligt mer än att direkt kasta sig in i högskolestudier. Många beskriver en längtan efter att få landa, jobba, resa eller bara hinna känna efter innan nästa stora beslut ska fattas.

– Plötsligt behöver man bestämma allting, säger Sofie Nordenstråle som tänker kombinera jobb med fristående kurser i bland annat teater och historia för att känna efter vad som faktiskt känns rätt.

Bland natureleverna handlar sabbatsåren framför allt om att återhämta sig efter flera intensiva studieår.

– Det blir några sabbatsår först, jag är rätt färdig med skolan nu. Sedan har jag tänkt läsa vidare inom något naturvetenskapligt, säger Ester Brandström.

Stella Dahlstrand nickar instämmande. Hon drömmer om att läsa till läkare längre fram, men vill först fundera på om hon är redo för den långa utbildningen.

Även Nataniel Shornikov, som lockas av civilingenjörsstudier, tänker ta ett steg tillbaka innan han bestämmer sig.

– Jag har sökt högskola mest för att se vad jag kan komma in på. Sabbatsåret får bli ett sätt att fundera och kanske satsa mer på högskoleprovet.

Klara vill också ge sig själv tid efter gymnasiet och funderar på att läsa vidare på folkhögskola längre fram.

– Jag vill göra något som känns kul för mig. Jag kan inte tänka mig att sitta på ett kontor åtta till fem resten av livet.

Samtidigt beskriver hon hur svårt det ibland kan vara att veta vilken väg man själv vill gå när människor runt omkring har många åsikter om framtiden.

– Det är klart att man påverkas av vad andra tycker, särskilt människor som redan gått igenom det här. Man vill ju ha råd och guidning, men ibland blir det svårt att lyssna på sin egen röst också.

Eli Olsson sticker ut i gruppen genom att redan ha sökt till lärarutbildningen. Drömmen är att bli lärare, även om vägen dit inte blev exakt som planerat.

– Jag ville egentligen bli lärare för yngre barn, men eftersom jag saknar matte 2 får jag tänka om lite. Nu söker jag till gymnasielärare i bild och form i stället. Men jag tror att det kommer bli bra ändå.

I annat fall väntar jobb inom hemtjänsten och kompletterande kurser.

Samtidigt som framtidsdrömmarna tar form finns en tydlig oro över hur arbetsmarknaden kommer att förändras. Nästan alla elever återkommer till samma ämne: AI.

– Man vill ju inte utbilda sig till ett jobb som inte finns kvar om tio år, säger Alva Mattsson.

Nataniel beskriver det som ett stressmoment att framtiden känns så svår att förutse.

– Det känns som att hela ens framtid hänger på att man gissar rätt kring vad som inte kommer tas över av AI.

Även Vera Korpås funderar över utvecklingen.

– Vissa arbetsmarknader känns redan på väg att tas över. Det gör mig nervös, för man vet inte riktigt vilka utbildningar man ska satsa på.

Men AI väcker inte bara oro – utan också nyfikenhet. Samtidigt som flera elever funderar över vilka yrken som riskerar att försvinna tror Eli att utvecklingen också kan höja statusen på arbeten där mänskliga möten är avgörande.

– Jobb som inte går att ersättas av AI kommer nog bli ännu viktigare framöver. Den mänskliga kontakten går inte att byta ut.

Flera av eleverna tror också att deras generation kommer behöva vara mer flexibel än tidigare generationer på arbetsmarknaden.

– Det känns svårt att jobba med samma sak i 50 år. Det är skönt att veta att man kan utbilda om sig senare i livet, säger Alfons Ringström som har sneglat på ”Tekniksprånget”, vilket ger unga chansen att prova på ingenjörsyrket.

Utanför klassrummen väntar också en annan verklighet: bostadsmarknaden. Att flytta hemifrån känns för många mer avlägset än själva studenten.

– Det är jättedyrt att leva och det finns knappt några hyresrätter. Man undrar hur man ens ska ha råd att flytta hemifrån, säger Sofie Nordenstråle.

När samtalet glider över till politik kommer svaren snabbt. Fler lärare, mindre klasser och bättre stöd till unga återkommer gång på gång.

– Mindre klasser hade gjort jättestor skillnad. Lärare måste ha tid att faktiskt se eleverna, säger Klara Svensson.

Och så finns kollektivtrafiken.

– Fixa bussarna! Snälla! De är alltid sena, utbrister Eli och klasskamraterna skrattar igenkännande.

Fredagen den 5 juni vinkar de från flaken i sina färggranna overaller och trots oron för världsläget, arbetsmarknaden och ekonomin verkar det ändå finnas en försiktig framtidstro bland de blivande studenterna.

– Allting kommer att lösa sig. Man måste försöka leva lite i nuet också, säger Eli Olsson och rycker på axlarna.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se