JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Partille

Thomas har förvandlat guld till minnen i 35 år

DennyBågenholm
denny.bagenholm@lokalpressen.se
2026-11-22 07:23

Som 15-åring var han skoltrött och visste inte vad han ville bli. Pappa Stig erbjöd honom jobb i familjens guldsmedsverkstad i Sävedalen. 35 år senare är Thomas Johansson en välkänd profil och Guldsmedshuset en självklar del av Sävedalen. Men vägen från lärling till mäster har inte alltid varit spikrak.

Det började egentligen med att Thomas Johansson inte ville gå i skolan längre. Året var 1991 och efter nian på Vallhamraskolan lockade arbetslivet betydligt mer än skolbänken.

– Jag var så less på skolan. Det enda som fungerade var slöjd och gympa. Jag visste inte alls vad jag ville göra, men pappa frågade om jag ville börja jobba. Så jag tänkte att det får jag väl pröva.

Pappa Stig Johansson drev redan Guldsmedshuset tillsammans med en kollega. Thomas blev lärling och fick samtidigt läsa svenska och engelska på Porthälla gymnasium. Ingångslönen var 15 kronor i timmen, men pappa tyckte det var i snålaste laget.

– Så jag fick 30 kronor i stället, berättar Thomas med ett skratt.

Att ha sin egen pappa som läromästare var inte alltid enkelt.

– Det var rätt tufft. Man har höga krav på både sina barn och sina föräldrar. Det tog några år innan vi kom överens. Det var både hysteri och gråt ibland.

På den tiden var Guldsmedshuset framför allt en verkstad som utförde reparationer åt ett femtontal butiker i Göteborg. Thomas och pappa Stig arbetade vid guldsmedsbänkarna, medan mamma Elisabeth höll ordning på allt runt omkring. Hon skötte administrationen, bokföringen och betalningarna och såg till att familjeföretagets vardag fungerade. Dessutom ansvarade hon för transporterna till och från kunderna.

– Mamma var vårt säkerhetsbud. Hon åkte runt med en Ica-kasse med guld och hämtade och lämnade arbeten. Så fungerade det faktiskt på den tiden, berättar Thomas med ett skratt.

Men Thomas upptäckte snart något som skulle förändra verksamheten. Han tyckte betydligt bättre om att möta kunderna direkt än att bara leverera arbeten till andra butiker.

– När man gör något åt en kund får man se reaktionen i ansiktet. Man ser glädjen och får höra berömmet. Jobbar man åt ett annat företag hör man ingenting när det är bra. Gör man däremot ett misstag får man höra det ordentligt.

Så småningom byggdes huset om, verksamheten öppnades upp och den lilla verkstaden blev också en butik. År 1998 tog Thomas sitt gesällbrev och året därpå blev han delägare. 2003 blev han invald i mästarföreningen i Göteborg, med gamla skråtraditioner och högtidliga ritualer.

– Jag fick lägga handen på föreningens matrikel och lova att uppföra mig väl mot mina yrkesbröder och yrkessystrar. Sedan fick jag dricka ur en silvergraal. Det är traditioner som betyder något.

Under sina 35 år har han sett både modet och kundernas vanor förändras. Förr skulle förlovningsringarna gärna vara breda och rejäla. Nu är det återigen mer fokus på detaljer, stenar och personliga uttryck.

– Jag tycker om när det finns en teknisk utmaning. Det som ser enkelt ut kan faktiskt vara det allra svåraste att tillverka.

Även ekonomin märks tydligt i verkstaden. När tiderna är goda köper människor nya smycken. När pengarna tryter kommer de i stället för att reparera, sälja eller göra om sitt gamla guld.

– Just nu märker vi att fler säljer guld. Folk förbereder sig för kommande utgifter. Vi känner verkligen av konjunkturen.

I dag har Guldsmedshuset sex medarbetare och Thomas tillbringar allt mindre tid vid själva arbetsbänken. Företagandet kräver sitt, även om lusten att arbeta med guldet finns kvar.

– Ibland kliar det verkligen i fingrarna. Men jag har aldrig varit ute efter att bli någon stor smyckesdesigner. För mig handlar yrket om att kunna hjälpa kunderna med det de behöver.

Några planer på att bygga ut ytterligare finns inte. Thomas trivs med verksamheten som den är och tänker fortsätta ett bra tag till.

Och efter 35 år på samma arbetsplats, ett stenkast från barndomshemmet på Granliden, tycker han sig ha förtjänat en alldeles särskild titel.

– De kallar mig skämtsamt Mäster här i verkstaden. Jag har ju gjort min tid både vid arbetsbänken och i backarna i Sävedalen. Så äkta Sävedalare har jag rätt att kalla mig!

Thomas Johansson

Ålder: 51 år.

Uppvuxen: Granliden i Sävedalen.

Yrke: Guldsmed och delägare i Guldsmedshuset.

Började: Som 15-årig lärling hos pappa Stig 1991.

Utbildning: Gesällbrev 1998, invald i mästarföreningen i Göteborg 2003.

Jubileum: Firar 35 år som guldsmed 2026.

Företaget: Guldsmedshuset i Sävedalen med sex medarbetare.

Teknikintresse: Tidig med CAD och CNC för att designa och tillverka smycken med datorhjälp. Redan 2010 investerade företaget i sin första lasersvets.

Drivkraft: Att förena gamla hantverkstraditioner med modern teknik och ständigt utveckla yrkeskunnandet.

Senaste artiklarna