Tre nya röster i författarstaden Alingsås
Allt fler drömmer om att bli författare – åtminstone om man ska tro Folkbildningsrådets siffror, som visar att antalet platser på landets skrivarkurser har ökat. Även försäljningen av handböcker i kreativt skrivande har skjutit i höjden de senaste åren.
Lokalpressen tar tempen på författarstaden Alingsås – och möter tre debuterande författare.
”Härfadern” – Sonja Adelbratt
Till skillnad från många andra har Ingaredsbon Sonja Adelbratt aldrig drömt om att bli författare, berättar hon när vi möts över en fika i centrala Alingsås. Men när tankarna och idéerna blev för många började hon skriva ner sina funderingar.
– Som utbildad psykologilärare har min drivkraft alltid varit just psykologi, och det är egentligen det som lett fram till den här boken och vad den handlar om. Jag fascineras av att hjärnans utveckling inte har förändrats på 5 000 år. Den biologiska evolutionen har gått extremt långsamt, medan den kulturella utvecklingen har gått väldigt snabbt, förklarar Sonja.
Glappet mellan evolutionen och det mänskliga psyket skapar psykisk ohälsa, menar hon, och lyfter flera exempel där vår moderna livsstil går emot det vi är skapta för – som fysisk rörelse och gemenskap.
– I vårt moderna samhälle är det skärpt fokus från morgon till kväll. Det är en tsunami av information som man ska sålla bland. Det leder till mycket stress och utmattning hos människor.
När Sonja själv drabbades av stress och kände ångesten krypa sig på började hon fundera över varför människor, trots välstånd, ofta mår dåligt.
– Vi har pengar, tak över huvudet och mat – så varför är det så många som är olyckliga och deprimerade? Med min psykologiska bakgrund hamnade jag där – på stenåldern.
Tillsammans med sin morbror Lars Strang, som delar hennes stora historieintresse, har Sonja skrivit den historiska romanen ”Härfadern”. Den tar sin början i byn Sälgrundet i Södermanland, där Alver, en ung klanledare, lever. När en främmande flicka dyker upp vänds hans liv upp och ned, och han ger sig ut på en resa där livsval och funderingar över identitet och tro avlöser varandra.
– Det handlar om relationer och trevandet efter att hitta sin plats i tillvaron. Det är lite som en modern såpa i stenåldersmiljö. Tanken är att man ska kunna känna igen sig – samma tankar, samma känslor. Inget är nytt under solen, bara en annan tid och andra förutsättningar.
Sonja hoppas att boken, som är den första i en trilogi, kan få läsaren att reflektera över sin vardag och sitt levnadssätt. Själv har hon hittat lugnet och tryggheten i naturen.
– Förr levde man i samklang med naturen och djuren. I dag befinner vi oss i en artificiell miljö. Många sitter på arbetsplatser med tjocka väggar, skärmljus, lampor – inga växter så långt ögat når.
Hon fortsätter:
– När jag mådde dåligt hade jag ett väldigt stort behov av att komma ut i naturen. Det var den enda platsen där jag kunde stå ut med både tankar och känslor.
”Havet tog dem” – Gunnar Ryman
Pengar och relationer. Vad är egentligen så spännande med det, kan man tycka. Alingsåsaren Gunnar Ryman, med sitt tunga yrkesliv bakom sig, har reflekterat över svaret:
– Det är någonting som är lika komplicerat att skaffa sig som att bevara och utveckla, och det är jättelätt att något av det försvinner.
Vi träffas hemma hos Gunnar i Hjälmared, där han bor tillsammans med sin ungdomskärlek Monica. Höstlöven ramar in sjön Färgen utanför, och det mörka vattnet ser både kallt och oinbjudande ut. Med sitt intresse för dykning vet Gunnar allt för väl hur det känns att sjunka ner i mörkret.
– Du kan tänka dig att sitta i en dykbåt med hela utrustningen på, vattnet är kolsvart, och du vet att du bara har en ficklampa med dig ner, berättar Gunnar.
I den psykologiska spänningsromanen ”Havet tog dem” utforskar Gunnar både sitt intresse för dykning och sin fascination för företagandets hemligheter. Läsaren får möta familjen Sabelsköld, där den yngre generationen i familjeföretaget utmanar den äldre.
– Många gånger mörkar vi människor sanningen. Men den kommer alltid fram förr eller senare, och det kan göra ont när man måste hantera det. Jag tycker att det är själva dramat i boken – det som är dolt i mörker kommer upp i ljuset, säger Gunnar Ryman.
Under sitt yrkesliv har Gunnar arbetat i flera större familjeföretag. Han beskriver det som en särskild form av ägande där transparensen inte alltid är självklar:
– Man tänker lite mer långsiktigt och planerar på ett annat sätt. Man berättar kanske inte alltid exakt vad som händer. I ett börsbolag krävs mycket mer transparens, öppenhet och tydlighet.
Boken utspelar sig i trakterna kring Härön, där paret Ryman har sitt sommarhus. En del inspiration kommer från områdets historia – bland annat en gammal legend om ett förlist fartyg med dyrbar last. Handlingen tar sin början just där – i havet utanför den bohuslänska kusten.
– Det blir polisens uppgift att ta reda på om det som har hänt är en olyckshändelse eller ett planerat mord, säger Gunnar.
Arbetet med boken började hösten 2023, och för att göra berättelsen så trovärdig som möjligt har Gunnar haft kontakt med både polisen och sjöräddningen. Han har också fått värdefull hjälp av grannen och författaren Ingela Wadbring. Men vägen har inte varit spikrak:
– Jag har en liten släng av ordblindhet. Det svåraste med att skriva har varit att hålla mig till rätt tempus, men berättelsen i sig har jag inte haft några problem med. Jag har en vild fantasi som ibland flödat lite för fort.
”Havet tog dem” ges ut av Visto förlag. Den 13 december klockan 11.00 håller Gunnar Ryman bokrelease med signering på Café Kungen i Equmeniakyrkan.
”Bakom mina persienner” – Hasse Lindholm
I ett solvarmt Spanien svarar Hasse Lindholm i telefonen. Den tidigare bilhandlaren och gymnasieläraren från Alingsås har gjort som många andra – packat väskorna och rest till värmen under det grå och kalla halvåret i Sverige.
– 2008 fick jag cancer i halsen, vilket gjorde det svårt att jobba vidare på Alströmergymnasiet. Jag beslutade mig för att ta tjänstledigt 2016 och gick en kurs i storytelling på nätet. Då fick jag verkligen upp intresset för att berätta historier, berättar Hasse.
Året därpå gick han i förtidspension och köpte en bostad i Spanien. Det var då tangenterna började ryka. Med titeln ”Bakom mina persienner” i bakhuvudet började han skriva sin kriminalroman om prostitution, narkotika och polisjakt.
– Jag läste på nyheterna om en lyxprostituerad kvinna i Malaga som blivit mördad. Kort därefter såg jag en artikel om en polisrazzia mot en verksamhet som sysslade med människohandel. Då började jag skriva om det – om narkotika, trafficking och allt det här mörka som faktiskt pågår i Europa.
Som i trans skrev Hasse fram en hisnande berättelse om den enstörige huvudkaraktären Peter, som genom ett oväntat arv hamnar i Spanien. Samtidigt försöker polisen Anders hitta sin dotter och hennes vän, som kidnappats av människohandlare och förts till Barcelona för ett liv i prostitution.
– Jag var oerhört fascinerad när jag skrev. Det är en fantastisk känsla – den där spänningen! Jag trodde inte att det skulle vara så roligt att skriva, säger Hasse.
Flera av karaktärernas öden vävs till slut samman, och trots det mörka temat beskriver Hasse att boken har en känsla av ”feel-good”.
– Boken tar en vändning – det blir både kärlek, romantik och något positivt mot slutet, även om mycket är hemskt. Och så slutar den med en cliffhanger, så kanske blir det en fortsättning, säger han och avslöjar att nästa del redan planeras:
– Jag är just nu på väg till Gibraltar, där man kan se över till Marocko. I en fortsättning kommer jag behöva väva in Marocko – dit den stora skurken i boken har kopplingar.
”Bakom mina persienner” har Hasse gett ut helt på egen hand. Han beskriver den som lättläst, trots sina 532 sidor.
– Jag är ingen nobelaspirant. För mig är det storyn som är det viktiga. Det är en riktig kioskvältare, som jag brukar säga. Jag vill att läsaren ska få en känsla för varje individ – och då blir det lite längre, säger Hasse med fortsatt skrivarlust.
Följ oss på sociala medier:
Din enda lokaltidning som kommer på papper och är helt GRATIS!
Lokalpressen, på webben, i brevlådan och sociala medier.
