JavaScript is disabled in your web browser or browser is too old to support JavaScript. Today almost all web pages contain JavaScript, a scripting programming language that runs on visitor's web browser. It makes web pages functional for specific purposes and if disabled for some reason, the content or the functionality of the web page can be limited or unavailable.
Nyheter

Tuffa tider för studieförbunden – stora nedskärningar hotar verksamheten

DennyBågenholm
denny.bagenholm@lokalpressen.se
2025-03-15 00:00
Verksamhetschef Johan Eklund utanför Studieförbundets Vuxenskolans lokaler på Gamla Kronvägen där man har varit sedan 2017.

Verksamhetschef Johan Eklund utanför Studieförbundets Vuxenskolans lokaler på Gamla Kronvägen där man har varit sedan 2017.

Denny Bågenholm

Studieförbunden har länge varit en grundsten i svensk folkbildning, men nu hotas deras framtid av statliga nedskärningar. 

– Vi ser ett ökat behov av våra insatser, men samtidigt skärs resurserna ner, säger Johan Eklund, verksamhetschef för Studieförbundet Vuxenskolan i Partille.

En av de hårdast drabbade är Studieförbundet Vuxenskolan, som redan sett en drastisk minskning av sina statliga bidrag. Neddragningarna riskerar att slå hårt mot de mest utsatta grupperna i samhället – äldre, funktionsnedsatta och personer långt ifrån arbetsmarknaden. 

Nedskärningarna har redan fått kännbara konsekvenser. På bara ett år har Studieförbundet Vuxenskolan i Partille förlorat närmare 40 procent av sina studietimmar. En stor del av förbundets arbete riktar sig till grupper som annars har svårt att hitta vägar till utbildning, kultur och social gemenskap.

– Vi arbetar mycket med personer med intellektuella funktionsnedsättningar, äldre som riskerar att isoleras och människor med neuropsykiatriska diagnoser. Vi vet att vår verksamhet gör skillnad, men när vi tvingas skära ner betyder det att just dessa grupper blir lidande, säger Johan Eklund.

Enligt honom innebär nedskärningarna en dramatisk förändring för många av de människor som är beroende av studieförbundens insatser.

– Vi får ofta höra från våra deltagare att våra kurser och aktiviteter är det som håller dem igång. För många handlar det om mer än att lära sig något nytt – det handlar om att ha en plats där de känner sig välkomna och sedda.

Studieförbundet Vuxenskolan arbetar inte bara med folkbildning i form av kurser och cirklar, utan är också en viktig del av föreningslivet i kommunen. De samarbetar med över 200 föreningar, främst inom kultur och kulturarv.

– Vi ser att vi är en del av den kulturella infrastrukturen i samhället. Om vi försvinner, så försvinner också mycket av den lokala kulturen. Kulturföreningar, konstcirklar och musikgrupper är beroende av oss för att kunna fortsätta sin verksamhet.

Johan Eklund lyfter särskilt fram att många föreningar redan har svårt att rekrytera nya medlemmar och att studieförbundens stöd är avgörande för deras överlevnad.

– Många av våra samarbetspartners kämpar redan för att hålla sin verksamhet vid liv. Om vi inte kan hjälpa dem med utbildning, lokaler eller stöd i deras administration, så riskerar vi att förlora en viktig del av vårt kulturarv.

Forskning visar att folkbildning och kultur har en direkt positiv effekt på folkhälsan. Att delta i en studiecirkel, en musikgrupp eller ett föredrag kan bryta ensamhet och skapa mening i vardagen. Men när resurserna stryps blir det svårare att hålla den breda kulturverksamheten vid liv.

– Vi ser en utveckling där kulturutbudet koncentreras till ett fåtal stora institutioner, medan den lokala kulturen försvinner. Det innebär att färre får tillgång till kultur och att många kulturutövare förlorar sina plattformar, säger Eklund.

I mindre kommuner och på landsbygden blir effekterna ännu tydligare.

– På många mindre orter är det studieförbunden som håller igång kulturutbudet. Om vi tvingas dra oss tillbaka därifrån, försvinner möjligheten att ta del av kultur utan att behöva resa långt eller betala höga biljettpriser.

En av de grupper som riskerar att drabbas hårdast av nedskärningarna är äldre. Studieförbundet Vuxenskolan arbetar aktivt med att minska ofrivillig ensamhet genom träffar, föreläsningar och aktivitetsgrupper.

– Ensamhet bland äldre är ett stort problem och vi har sett att våra insatser gör skillnad. Vi ordnar allt från pratcaféer till IT-kurser där äldre kan lära sig använda digitala tjänster. Men när resurserna minskar blir det svårt att upprätthålla verksamheten, säger Eklund.

Han berättar om ett projekt där föreningar tillsammans med studieförbundet hämtade upp äldre personer som annars inte vågade eller kunde ta sig till träffar.

– Vi märkte att vissa slutade komma på våra aktiviteter, inte för att de tappat intresset, utan för att de var rädda att gå ut när det var mörkt eller halt. Då ordnade vi skjuts och såg till att de kunde komma. Det är sådana insatser som gör stor skillnad, men som vi kanske inte längre kan genomföra.

Utöver folkbildning och kultur spelar studieförbunden en viktig roll för demokratin. De erbjuder utbildningar för föreningar, hjälper människor att navigera i samhället och fungerar som en brygga för nyanlända och personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

– Vi lär ut hur man driver en förening, hur man skriver ett CV eller hur man söker jobb. Det är grundläggande kunskaper för att kunna vara en aktiv medborgare, men utan oss är det många som inte får den hjälpen.

Johan Eklund menar att folkbildningens roll i demokratin ofta underskattas.

– Vi lär ut hur man kan påverka samhället, hur demokrati fungerar i praktiken. Om vi inte finns kvar, hur ska då människor få den kunskapen?

Trots de tuffa förutsättningarna fortsätter Studieförbundet Vuxenskolan att kämpa för sin verksamhet. Hittills har de kunnat behålla både lokaler och personal, men framtiden är oviss.

– Vi försöker minimera konsekvenserna för våra deltagare, men det är klart att vi påverkas. Om nedskärningarna fortsätter måste vi prioritera, och det innebär att vissa grupper kommer att drabbas hårdare än andra.

Han hoppas att politikerna ska inse värdet av studieförbunden innan det är för sent.

– Om vi monterar ner folkbildningen nu, kommer vi att få betala priset senare. Vi ser ett ökande behov av våra insatser, men resurserna går åt motsatt håll. Det är en utveckling som oroar oss, och som vi hoppas att beslutsfattarna tar på allvar.