Längst in på en av de många grusvägarna i Loo ligger Snurrebo gård. Här har Mats och hans fru Christina producerat mjölk sedan 1982, då de tog över gården efter Christinas föräldrar.

– Gården friköptes i början av 1800-talet från Gräfsnäs. Min fru är sjunde generationen här på gården, berättar Mats när han möter upp på gårdsplanen.

Själv är han uppvuxen inom lantbruket, bara tre kilometer från gården. Förutom en period som musiklärare har han ägnat hela sitt yrkesliv åt mjölkproduktionen. När paret tog över gården blev korna fler och 2001 byggde de en ny ladugård med lösdrift, så att korna slapp stå uppbundna i bås.

– Samtidigt lade vi om produktionen till ekologisk. Tanken är att det ska vara balans mellan växtodling och djur. Det jag producerar på åkrarna ska gå åt till korna, så att det blir så cirkulärt som möjligt. Det har jag trivts med och det kommer jag fortsätta med så länge jag är bonde.

Under sina år som mjölkbonde har Mats sett hela branschen förändras. Antalet gårdar har blivit färre – samtidigt som besättningarna vuxit.

– I början av 1980-talet fanns det över 15 mjölkgårdar i trakten, men då hade man också mellan 12 och 26 kor. Går vi tillbaka 40 år fanns det kanske 40 000 mjölkgårdar i Sverige. I dag är vi nere på under 3 000. Samtidigt är medelbesättningen mycket större – över 100 kor är genomsnittet i dag.

Utvecklingen har också inneburit ett annat arbetssätt. I dag är gårdarna mer tekniskt avancerade, med robotiserad drift och fler anställda som kan ge andrum i en annars hektisk vardag. Kontrasten mot barndomen är tydlig, minns Mats.

– Då bestod semestern av kanske en halv dag vid havet på sommaren. Var det fint väder skulle man köra foder eller slå hö. I dag är vi mycket mer effektiva och får mer ledigt.

Men trots effektiviseringar och tekniska framsteg är mjölkproduktion fortfarande ett tufft arbete. Och med sina nyligen fyllda 68 år har Mats nu tagit beslutet att sluta. När vi träffas har det gått bara ett dygn sedan de sista mjölkkorna skickades iväg till slakt.

– Det är lite speciellt, konstaterar Mats medan han styr stegen mot ladugården.

Mats betonar att det är inte marknaden som påverkat hans beslut utan hans egen ålder. Nyss fyllda 68 önskar han ett lägre tempo på gården.

Matilda Falk

Helt tomt är det dock inte på gården. Inne i ladan råmas det fortfarande när han gör entré. Nyfikna mular vill hälsa och Mats förklarar att han i stället för att lägga ner helt har valt att växla ner och samtidigt ställa om.

– Nu blir det köttdjursuppfödning i stället. Jag har mycket hagar och betesmarker som jag vill underhålla, och då kan jag låta korna beta samtidigt som jag slipper mjölkproduktionen och den arbetsinsatsen det innebär. Det är ju sju dagar i veckan, dygnet runt, som man får vara till hands.

Omställningen sker dessutom i ett läge där köttdiskarna runt om i landet gapar tomma, särskilt när det gäller svenskt nötkött. Enligt Lantbrukarnas Riksförbund beror bristen på flera faktorer: minskad produktion, ökade kostnader och ett växande intresse hos konsumenterna. Trots det är dagens köttbrist inte avgörande för Mats beslut.

– Det var mer att mjölkproduktionen kräver så mycket arbete. Jag känner att jag behöver varva ner helt enkelt.

Bristen märks också tydligt längre fram i kedjan, menar Mats, som ser en kapplöpning mellan slakterierna.

– De är väldigt snabba att komma och hämta. Tidigare kunde det vara månader av kö innan det blev av. De ville sälja köttet när det slaktades, eftersom det är dyrt att frysa ner allt. Nu blir de av med det omedelbart, ibland redan dagen efter. Det har aldrig varit så bra ekotillägg som nu.

Han konstaterar:

– Men det är nog nödvändigt för att folk ska våga satsa. Det är väldigt kapitalkrävande, det går åt mycket maskiner och utrustning för att driva köttproduktion.

Mats Gustafsson på gården Snurrebo i Loo har varit mjölkbonde i över 40 år. Nu väljer han att avveckla sin verksamhet samtidigt som han växlar om till köttproduktion.

Matilda Falk

I dagsläget har Mats ett 20-tal kossor som han köpt in.

– Det kommer att bli amkor som får en kalv på våren och så går de med mamman på sommaren, betar och dricker mjölk samtidigt. Sedan föder man upp dem till vuxna djur, som i slutänden blir ekologiskt svenskt nötkött.

Hur känns det att skicka iväg dina mjölkkossor?

– Jag har planerat detta i över ett år och vant mig vid tanken. Jag har heller inte pratat med någon före detta mjölkbonde som varit missnöjd med sitt beslut, utan de har tyckt att det varit rätt skönt att få varva ner och få lite mer sovmorgnar.

Efter ett långt arbetsliv utan längre ledighet kanske det nu finns utrymme för något mer än en halv dag vid havet.

– Jag har alltid varit iväg på semester, men nu kanske man skaffar en husbil och åker iväg lite längre, säger Mats och ler.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se