Kommunfullmäktige beslutade om att ta bort avgifterna för gårdsförsäljning av alkohol som ett test på ett års tid framöver. Något som innebär att småskaliga producenter som bryggerier och musterier kan söka serveringstillstånd utan avgift. Men politikerna var inte överens, Liberalerna reserverade sig, tillsammans med Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

– Gårdsförsäljning i sig är en frihetsreform, men det här handlar om något helt annat. Att ta bort avgifterna innebär att kommunen subventionerar vissa företagare – med pengar som annars skulle gå till individ- och familjeomsorgen, säger Nanna Siewertz Tulinius.

Enligt alkohollagen ska tillsyn och prövning finansieras enligt självkostnadsprincipen. Det innebär att kommunen inte ska tjäna på avgifterna – men heller inte gå back.

– När kommunerna tog över tillsynsansvaret för 30 år sedan, var det just med detta villkor. Att avgifterna ska täcka kostnaderna. Det är inte tänkt att skattepengar ska användas till det här, fortsätter Tulinius.

Beslutet innebär att kostnaderna för administration och tillsyn nu i stället faller under en del av förvaltningen som redan är hårt belastad – individ- och familjeomsorgen.

– Det är samma pengar som hanterar stöd till utsatta barnfamiljer, missbruksvård och LSS-insatser som nu också ska användas till serveringstillstånd. Det handlar om myndighetsutövning, och det kostar tid och resurser. De pengarna borde gå till de som behöver dem mest, säger hon.

Förvaltningens beräkning visar att varje tillståndsansökan beräknas ta omkring tio timmar i handläggning.

– Det är utbildning till näringsidkaren, besök på plats och dessutom måste näringsidkaren också bli godkänd på ett prov.

– Det är inte bara ett papper som ska skrivas under. Även om det bara rör sig om några få ärenden per år så handlar det ändå om resurser som tas från sociala insatser.

Nanna Siewertz Tulinius understryker att frågan också handlar om rättvisa mellan näringsidkare.

– Vi har restauranger i kommunen som betalar full avgift för både tillstånd och tillsyn, år efter år. Vad säger vi till dem när vissa aktörer slipper betala? Det strider mot likabehandlingsprincipen.

Hon är kritisk till att varken Moderaterna eller Socialdemokraterna lyfte de ekonomiska konsekvenserna i debatten.

– Det lät på vissa som att det fanns bred enighet, men det gör det inte. Vi tycker att det är fel att driva symbolpolitik på bekostnad av de mest utsatta i samhället.

Även om kostnaderna i nuläget inte landar på mer än cirka hundratusen kronor, är det en principsak. Det spelar ingen roll vad det kostar, menar Tulinius.

– Det handlar om att visa respekt för skattebetalarnas pengar. Pengarna behövs till annat, det kan vara avgörande för en barnfamilj på existensminimum som söker hjälp för att köpa en begagnad cykel eller för en äldre person som behöver extra insatser. Då ska inte kommunen prioritera avgiftsbefriade företag i stället, säger hon.

Aron Mikael Sik

aron.mikael.sik@lokalpressen.se