Klockan närmar sig 17 och ett blött duggregn har lagt sig över Mjörnbotorget när Jonna Lenells öppnar dörren till Centrumkyrkan. Utanför skyndar människor fram med matkassar och uppdragna jackluvor, medan några ungdomar tar genvägen mot busstorget.

– Just det här läget är fantastiskt. Folk passerar hela tiden. Det gör att kyrkan blir en naturlig del av samhället, säger hon.

För en månad sedan tillträdde 27-åringen tjänsten som pastor i Centrumkyrkan i Gråbo, som ingår i Smyrnaförsamlingen i Göteborg.

Trots sin unga ålder har hon redan sex års studier i teologi bakom sig och ser fram emot att bli en del av ett samhälle som hon upplever är på väg framåt.

– Jag får känslan av att Gråbo vill någonting. Det händer saker, människor engagerar sig och det vill vi också vara en del av.

Vägen hit har inte varit spikrak. Jonna växte upp i en kristen familj och gick naturvetenskapliga programmet på Lerums gymnasium. Under gymnasietiden tog hon ett steg bort från kyrkolivet efter en händelse i en församling som lämnade sår. Att hon själv en dag skulle bli pastor fanns inte på kartan.

Efter studenten reste hon till Kenya för ett bibelskoleår – en resa som förändrade hennes liv.

– Där hände någonting med min tro. Jag mötte Gud på ett sätt som är svårt att sätta ord på och såg en levande församling där människor bar varandra. Då väcktes en längtan att själv få tjäna i kyrkan.

Hemkommen började hon läsa vid Pastorsprogrammet vid akademi för ledarskap och teologi (ALT). Därefter följde en masterutbildning i bibelvetenskap. I dag forskar hon fortfarande vid sidan av pastorsrollen.

– Jag älskar att studera. Men utbildningen har inte bara handlat om Bibeln och kyrkohistoria, utan också om människor och om att lära känna sig själv som ledare.

Den delen är, menar hon, avgörande i ett yrke där människor ofta söker svar på livets stora frågor.

– Man behöver ha en trygg grund att stå på. Men den tryggheten handlar också om att inse sina begränsningar. Jag kan bara hjälpa människor en bit på vägen. Sedan är det Gud som får ta vid.

Pastorsrollen beskriver hon som både meningsfull och ett uppdrag som kräver ödmjukhet. Samtal om sorg, oro, tro och livskriser hör till vardagen, men hon känner inget krav på att själv bära alla svar.

– Det hade varit ett omöjligt uppdrag om jag trodde att allt hängde på mig. Jag får i stället försöka leda människor vidare mot Gud.

Den unga åldern har hon hittills inte upplevt som något hinder. Tvärtom beskriver hon hur hon mötts av värme och förtroende från församlingen.

– Jag känner verkligen att människor vill ta hand om mig, samtidigt som de ser mig som sin pastor.

Samtidigt ser Jonna Lenells åldern som en styrka. Församlingen vill nå fler unga och hon hoppas kunna bygga broar genom personliga möten.

– Jag tror inte att människor bara kliver in genom kyrkdörren. Allt börjar med att man lär känna varandra. Därför vill jag träffa skolor, fritidsgårdar och kommunen och fråga vilka behov som faktiskt finns.

Redan nu försöker församlingen möta människor utanför de traditionella gudstjänsterna. Tillsammans med de andra kyrkorna i Gråbo arrangeras bland annat våffelkvällar den första fredagen varje månad – en öppen mötesplats med våffelservering, livemusik och öppna kyrkdörrar där alla är välkomna.

Hon upplever att allt fler unga är öppna för tro och existentiella frågor.

– Många söker mening och någon att prata med. Kyrkan ska inte konkurrera med andra verksamheter, utan komplettera dem och finnas där när människor behöver någon som lyssnar.

Att frågan ligger henne varmt om hjärtat är ingen slump. Under gymnasiet kämpade Jonna själv med psykisk ohälsa, en erfarenhet som hon tror gör henne bättre rustad att möta människor som brottas med livets svåra frågor.

– Jag vet att livet kan vara tungt. Därför hoppas jag att människor ska upptäcka den frihet och det hopp som jag själv har funnit i min tro.

Hon hoppas också att fler ska få en mer avdramatiserad bild av pastorsrollen. För henne handlar uppdraget inte om att stå över andra eller ha svar på allt, utan om att försöka leva det hon själv tror på.

– Jag önskar att fler visste att en pastor först och främst är en vanlig kristen. Jag är bara en människa som följer Jesus, precis som alla andra i församlingen. Min uppgift är att gå före – och om någon vill följa efter när jag följer honom, då får de gärna göra det, säger Jonna Lenells.

Johanna Roos

johanna.roos@lokalpressen.se