Varje termin väljer estetprogrammet musik ett konsert tema. På hösten röstar eleverna själva fram inriktningen och lärarna väljer repertoaren. På våren är det tvärtom – då styr temat från kommunens Kulturgaranti, kopplat till den bok alla sjuor läser. Förra året var det “Kyla” av Therese Henriksson. I vår blir det “Ikoner,” som är en pågående utställning på Kyrktorget och i Kulturum.

Men den här gången var det en resa rakt in i 90-talet – en tid eleverna själva inte levt i, men som deras publik nostalgichockades av.

Konserten öppnade med en introvideo som zoomade rätt in i det analoga livets soundtrack: modemljud, pixelgrafik och retroestitik.

Sedan brakade det loss. Alexander Dusan klev fram och inledde med ett egenskrivet gitarrsolo som höjde pulsen i rummet. Resten av kvällen radades 90-talets giganter upp: Britney Spears, No Doubt, The Offspring, Oasis, Rage Against the Machine, svenska favoriter som Patrik Isaksson – och självklart den heliga fotbollshymnen “När vi gräver guld i USA” av GES.

En blandning av pop, punk, britpop och svenskt vemod. Precis som decenniet själv.

Eleverna har jobbat med konserten sedan september. För vissa var det första gången på scen, för andra en chans att växa ytterligare. Nervösa? Ja. Levererade? 100 procent.

– Efter konserterna känns det som att eleverna växer även på ett personligt plan, säger läraren Rikard Mörtsell.

Inför konserten hade eleverna tillgång till Stora scen i Kulturum redan från måndagen samma vecka, för rigg, soundcheck och repetitioner.

– Det är alltid kul att se skillnaden från måndagens första soundcheck till när det väl är show. Självförtroendet växer otroligt snabbt, säger Malene Julander, musiklärare/sångpedagog på Partille Gymnasium.

Konserterna är helhetsproduktioner. Pausmusiken, videorna, estetiken – allt ska spegla temat. Och självklart klädde eleverna sig i tidstypisk stil: rutiga skjortor, smala solglasögon, baggy jeans och chokerhalsband.

– Det är mycket av arbetet som publiken aldrig ser. Eleverna har samarbetat och skött förberedelser och nedriggning väldigt bra, säger läraren Olof Gadd.

Att välja musik är däremot inte alltid lätt.

– Ibland tycker eleverna att deras låt är urtråkig och vill byta direkt. Men efter några repetitioner inser de ofta att den inte är så dum ändå, säger Anton Johansson.

Ensemblelektionerna är hjärtat i musikprogrammet. När någon saknas märks det direkt. Låtar faller isär. Roller försvinner. Eleverna får helt enkelt träna på något få andra gymnasieprogram erbjuder:

att prestera live inför hundratals personer – och att vara beroende av varandra för att få helheten att fungera.

Och det märktes. I närvaron, glädjen och kaoset bakom scenen. I allt det där som inte syns, men som känns.

När publiken lämnade konserten såg det ut som de flesta längtade tillbaka till en svunnen tid. “90s Reloaded” visade att även om eleverna själva inte minns 90-talet, gjorde de sitt bästa för att få publiken att känna att MTV och VHS-erans död är överdriven.

Denny Bågenholm

denny.bagenholm@lokalpressen.se