Vi sitter på osteoporosmottagningen. I handen håller Tomas en modell av en ryggrad och förklarar hur benskörhet kan drabba ryggkotorna:

– Här ser du en ryggkota som är helt normal – och här ser du en kota som är benskör. Du ser att det fattas en del inuti. Här nedanför har vi dessutom en kota med allvarliga kotkompressioner av olika slag, och det är en fraktur precis som alla andra, säger han.

På mottagningen välkomnar Tomas och kollegan Petra Elfström patienter som misstänks lida av osteoporos, eller benskörhet som det också kallas. Tillsammans arbetar de 80 procent på osteoporosmottagningen, medan de i övrigt arbetar på hjärtmottagningen.

Till sin hjälp har de den numera pensionerade läkaren Håkan Sinclair, som var med och startade mottagningen på Alingsås lasarett 1992. Genom åren har han och kollegorna uppmärksammat den internationella osteoporosdagen med bland annat utställningar i sjukhusets entré.

– Men sedan blev det omorganisationer, ledningen byttes ut, och det blev förbjudet att ha affischer och evenemang i entrén, berättar Håkan Sinclair.

Genom åren har mottagningen och olika satsningar lagts ned och återupptagits om vartannat, och resurserna har varit knappa. Men för två år sedan väckte sjukgymnasterna på lasarettet återigen intresset och ville starta en osteoporosskola för patienter.

– Det är något vi hade tidigare, fram till 2010. Sedan kom det igång igen i våras, och nu har vi den tredje gruppen här i höst. Det har blivit en nytändning, kan man säga, fortsätter Sinclair.

På måndag uppmärksammas osteoporosdagen återigen på sjukhuset. Besökare kan träffa sjuksköterskor, fysioterapeuter och representanter från Osteoporosförbundet i entrén, men också lyssna på ett föredrag om sjukdomen av Håkan Sinclair klockan 11.

– Tanken är att öka intresset och förståelsen för vilka som drabbas. För man tänker kanske när man hör osteoporos: ”Ja, men det är bara gamla 90-åringar på ett boende som drabbas.” Men så är det verkligen inte, säger Tomas Isacson.

Faktum är att varannan kvinna och var fjärde man i Sverige någon gång i livet kommer att bryta ett ben till följd av osteoporos. Sjukdomen beskrivs som en ”tyst” sjukdom eftersom den ofta upptäcks först efter att en fraktur inträffat.

– Det är en folksjukdom! Det finns många patienter, men också jättebra och billig behandling som är effektiv med få biverkningar, förklarar Håkan Sinclair.

Trots sjukdomens omfattning går många patienter omkring i ovisshet, och det finns ett stort mörkertal. Visserligen är det först efter den första frakturen som osteoporos vanligtvis diagnostiseras – men då ska patienterna också få rätt hjälp. Något som inte alltid sker, enligt Håkan:

– Sveriges kommuner och regioner (SKR) säger att en patient med en fraktur ska mätas inom tolv veckor – det uppfyller vi inte. Det är inte många ställen i Sverige som gör det.

Det finns fortfarande sjukhus som saknar rätt mätinstrument:

– På 1990-talet kom den röntgenteknik vi använder nu. Sedan dess borde utvecklingen ha gått mycket snabbare. Vissa landsting fick bentätsmätare för sju till åtta år sedan, medan delar av Sverige inte ens haft en bentätsmätare i hela sin region. Hela Sverige har varit eftersatt.

Sinclair menar att mer resurser på osteoporosvård skulle kunna spara mycket pengar:

– Om man investerar en krona i att ta hand om patienterna sparar man fem kronor på sikt, eftersom man undviker ytterligare frakturer eller skador där patienten behöver annan vård.

– Vi vill komma in så tidigt som möjligt – från 50-årsåldern egentligen. Det handlar om att undvika allvarliga frakturer, för där krävs operation – en ganska stor kostnad, säger Sinclair.

Matilda Falk

matilda.falk@lokalpressen.se